Turerna kring karensavdraget har varit många och det har varit minst sagt svårt att hänga med i politikens lappkast. Strax efter årsskiftet beslutade den moderatledda regeringen att lägga ner den utredning som den tidigare regeringen hade tillsatt för att göra karensavdraget mer rättvist för de som inte kan jobba hemifrån.
I stället skulle en ny utredning sjösättas, som dessutom skulle utreda ett utökat karensavdrag. Eller med andra ord; att det skulle bli ännu dyrare att bli sjuk. Och att fler skulle tvingas gå till jobbet trots att de var sjuka.
Efter stor kritik fick man svänga under galgen och meddelade i förra veckan motvilligt att man backar från att utreda ytterligare karensavdrag. Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) tillade till slut att den nya utredningen även ska undersöka möjligheterna att avskaffa karensavdraget för anställda i sektorer som vård, skola och omsorg som inte kan jobba hemifrån.
Det låter bra vid en första anblick, men i sin förvirrade utredningsiver fortsätter våra politiker att gå fel. Det vore ett generalfel att göra skillnad på folk och folk, vi ska inte ha en splittrad arbetsmarknad. Vi ska ha rättvisa villkor som är lika för alla.
Grundprincipen måste vara enkel: Är du för sjuk för att kunna arbeta ska du kunna stanna hemma och vila upp dig. Du måste ha rätt att få vara sjuk så att du kan bli frisk, inte tvingas tillbaka till arbete innan din kropp är återhämtad.
Det är inte en princip som kan villkoras eller särskiljas mellan olika branscher. Den ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Oavsett om man är byggnadsarbetare, förskolepersonal eller bussförare. Så låt oss vara extremt tydliga. Karensen ska bort. För alla. Punkt slut.
Karensavdraget innebär att man straffar människor ekonomiskt för att de tar ansvar, både för den verksamhet de arbetar inom och för sin egen hälsa. Det innebär även att man straffar de som valt att arbeta i yrken där man faktiskt måste lämna hemmet för att kunna bidra till välfärden och samhällsbygget.
I praktiken är det även en lönesänkning som varje år ytterligare spär på löneglidningen mellan tjänstemän och arbetare. Det är lätt att tro att karensdag och karensavdrag skulle vara något naturligt och ett måste. Inget kunde vara med fel. Sanningen är att Sverige idag är det enda nordiska land som har en smittspridningsmekanism, i form av ett karensavdrag, inbyggd i sjukförsäkringen. Varför skulle vi acceptera ett sämre skyddsnät än våra grannländer?
En sak är i alla fall glasklar: Våra medlemmar är ordentligt trötta på politikernas velande. Utredningar staplas på varandra och nu är det dags att ta ansvar att formulera en tydlig linje i frågan som gynnar välfärdsarbetarna i Sverige. En obegriplig tafatthet som omedelbart måste upphöra. Det sas en gång att man inte kan bo i en utredning. Och man blir inte frisk av ett utredningsdirektiv heller.
Men lyssnar man idag på riksdagspolitikerna ger de sken av att det finns en politisk majoritet för att avskaffa karensavdraget, om det stämmer, visa det då i praktisk handling. För när inflationen och räntehöjningarna gör vardagsekonomin alltmer ansträngd, vem kommer då frivilligt stanna hemma?
Gör arbetsmarknaden och sjukförsäkringen rättvis. Släng karensen i papperskorgen.