Hur går denna ekvation ihop? Kanske tänker ni att dessa människor som söker jobb hos mig är människor som inte är kvalificerade nog till att arbeta inom kommunens verksamheter?
Så lätt är det inte. Människorna som söker jobb hos mig är oftast de som vill lämna kommunen som arbetsgivare. De som skrikit efter mer resurser och påtalat arbetsmiljöproblematik i många år. De som ständigt får höra ”det är vikariestopp” och därmed tvingas arbeta övertid och täcka upp för varandra stup i kvarten. Detta leder till att de inte tillåts göra vettiga planeringar för sina barn och elever och därmed känner de sig misslyckade med sina arbetsinsatser och tappar både glädje och motivation till att fortsätta arbeta.
Missförstå mig inte, jag har såklart också personal som tvingas täcka upp för varandra, som missar planeringstid och får ”vikariestopp”. Men inte hela tiden. Inte jämt och ständigt. Det skulle inte fungera. Då skulle inte jag heller ha personal kvar.
Något är däremot fel när styrande majoritetspolitiker (Socialdemokraterna och Vänsterpartiet) i Skellefteå ger mig svaren att de fortsätter satsa på förskola och skola (inklusive fritidshem) samtidigt som personalen i verksamheterna ger en helt annan bild.
Vem är det egentligen som bestämmer i kommunen – är det politikerna eller förvaltningen? Om politikerna (S) och (V) ständigt svarar att de inte förordar vikariestopp och neddragningar av personal – hur kommer det sig då att det ändå sker; ständigt och jämt? Är budget i balans eller en kvalitativ utbildning viktigast?
Jag önskar att jag kunde rädda all personal som vill sluta hos Skellefteå kommun men tyvärr kan jag inte det. Jag har inte plats. Men en sak kan jag – jag kan lyssna.
Jag hoppas att kommunen som arbetsgivare också börjar lyssna. Och därmed också att majoritetspolitikerna inom (S) och (V) börjar lyssna. För utan tillräckliga pengaresurser = ingen personal = verksamheter läggs ned (eller bevare mig väl; ”läggs i träda”) = barnen drabbas hårdast. Svårare än så är det inte. Vill ni barnens bästa så sluta svamla och våga satsa; på våra barn.
Katarina Larsson, rektor och fritidspolitiker