Nu är tid att hålla i vår restriktiva och solidariska alkoholpolitik.
Den är en viktig del i det övergripande arbete som handlar om att rädda liv.
Världshälsoorganisationen WHO talar om vikten av att undvika alkohol under coronapandemin.
Den senaste tiden har det kommit förslag om sänkta alkoholskatter och om att tillåta gårdsförsäljning och mikrocatering. Alla dessa förslag har en gemensam nämnare – de riskerar att öka den totala alkoholkonsumtionen.
I många krishandböcker står det: håll i, håll ut och håll om.
Coronapandemin gör att vi tvingas avstå från att besöka våra äldre, hålla avstånd och undvika folksamlingar.
Vi tvingas skapa nya rutiner i en ny vardag. Det kan även påverka hur vi förhåller oss till alkohol.
Just nu vittnar alkohollinjen om att samtalen som kommer in är av ett annat slag än tidigare.
Anhöriga hör av sig och är oroliga. Det kan vara för att de sitter i karantän med en partner som har alkoholproblem och blir våldsam, eller att ett alkoholberoende upptäckts för att man nu umgås dygnet runt.
Isoleringen gör det möjligt att dricka utan att arbetskamrater och/eller chefen ser.
I den här situationen riskerar många barn att komma i kläm. För även om coronaviruset inte drabbar barnen lika allvarligt som äldre och multisjuka så riskerar virusets konsekvenser att orsaka stora och långsiktiga problem.
Forskare har börjat varna för risken att en längre tid av isolering kommer att leda till ett ökat missbruk hos personer som redan befinner sig i ett riskbruk.
Vi som till vardags arbetar med människor med beroendeproblematik vet att ett återfall kan betyda att man aldrig kommer tillbaka till nykterhet. Ett återfall hos en nykter alkoholist kan i värsta fall innebära döden.
Ändå envisas en del med att vilja göra alkoholen både billigare och mer tillgänglig. Helt fel tycker vi.
Just nu borde allas prioriteringar handla om hur vi arbetar för att hålla befolkningen frisk och skadefri, inte lätta på en lagstiftning som kommer att medföra ytterligare belastning i vården.
Alkoholkonsumtionen tar enorma resurser och kapacitet från vården. Det pausar inte för att vi har en pandemi.
Det är viktigt att våra alkoholhandläggare och kommunpolitiker nu mer än någonsin vågar stå upp för den restriktiva alkoholpolitik som årligen räddar liv. Om inte kommer den årliga kostnaden för alkoholens börda i samhället att öka från nuvarande 103 miljarder kronor till ett betydligt högre belopp – och ökat mänskligt lidande.