Vi har under 2020 mött utmaningar som ingen kunnat föreställa sig.

Många av våra strukturer, vanor och förutfattade meningar har omkullkastats.

Utmanande, påfrestande och tråkigt. Men i backspegeln syns också ett uppvaknande, ett omprövande och en nyorientering som jag är tämligen säker på kommer att förflytta oss framåt.

För idrottsrörelsen har en ny pandemianpassad vardag flyttat in. På många sätt och vis har idrottens viktiga samhällsfunktion blivit än mer tydlig och synlig. I det finns många positiva saker att bygga vidare på.

Jag är dock oroad över hur idrottsrörelsen lyckats ta sig genom coronaåret 2020. Att vara ledare i föreningsverksamhet där socialt avstånd ska vara vägledande för träning och tävling kan inte vara lätt.

Dessa behöver nu inspiration för att behålla drivkraften och kunskap för att fånga barn och ungas intresse för idrott.

Vi vet att idrotten tappar många unga redan innan de blivit tonåringar. Farhågan är att detta år ska förstärka denna negativa trend. Här behövs handlingskraft och ytterligare satsningar för att få unga att stanna inom idrotten.

Vårt uppdrag som regional företrädare är att ge idrotten bästa möjliga förutsättningar att bedriva föreningsdriven idrott.

Vi fördelar pengar till utvecklingsprojekt för mångfald, jämställdhet och demokratiutveckling. Vi medfinansierar utveckling av anläggningar, vi utvecklar organisationer och vi bildar och utbildar ledare.

Den stöttningen är efter detta coronakrävande år kanske än viktigare än tidigare.

RF-SISU är alltså inte enbart en organisation för sporter, prestationer och antidopingverksamhet, utan lika mycket en hårt arbetande organisation för mångfald, besöksnäring och folkhälsa.

Jag är säker på att ingenting någonsin kommer att bli som före coronapandemin. Men jag lever i förvissningen om att det är precis så det ska vara.

Mina förhoppningar för det kommande året är att vaccinet gör nytta och att vi snart kan umgås regelmässigt igen, både på idrottsanläggningar och utanför.

Jag hoppas också att idrottsrörelsen fortsätter att utvecklas i takt med samtiden och antar utmaningar om hållbarhetsfrågor och jämställdhet så att barn och unga även fortsättningsvis känner att idrottens folkrörelse är relevant – och en rörelse som de vill engagera sig i och för.

Vi har under året bevisat att vi i de mest utmanande tiderna ser möjligheter, utvecklar oss själva och är som starkast tillsammans. Det är i kris som kreativitet föds.

Vi tar med oss erfarenheterna och kunskaperna från 2020 och ser fram emot ett nytt idrottsår.