Att sänka skatter, locka med sänkta bensinpriser och elstöd verkar däremot vara helt i sin ordning. Bottennappet i detta hyckleri är förslaget om att kraftigt minska antalet kvotflyktingar.
Kvotflyktingar är de flyktingar som FN valt ut, de kommer från flyktingläger runt om i världen. Det handlar oftast om flyktingar som hamnat i flyktingläger nära konfliktområden och som inte har en chans att ta sig vidare på egen hand. Det handlar om de fattigaste, mest utsatta människorna i några av världens farligaste platser. Det är dessa människor som regeringen sålt ut i höstens slottsavtal.
Sverige har tidigare tagit emot 5 000 kvotflyktingar per år, vilket är skamligt lågt. Nu ska vi minska detta till 900.
Vidare har regeringen aviserat att de permanenta uppehållstillstånden ska avskaffas. Uppehållstillstånd ska, framledes, grundas i medborgarskap. Detta kombinerat med språkkrav kommer också att missgynna denna grupp. Det säger sig själv, att en fattig analfabet med en annan språkstam kommer att ha större utmaningar än välutbildade människor närmare oss i språk och kultur.
Det finns många som menar att vi inte har råd med en generös flyktingmottagning, att vi behöver pengarna själva. Det kan en ju hålla med om. Hur ska vi annars ha råd med sänkta skatter, rot- och rutavdrag med mera. Jag har full förståelse för att många tycker dessa satsningar är bra. Men jag tror få tycker att de ska betalas av de svagaste. Regeringens politik är skamlig. Regeringens politik bygger på att sälja ut de fattigaste för att få majoritet för en politik som gynnar de rikaste.
Jag är socialdemokrat, jag kommer från ett socialdemokratiskt hem med starka socialdemokratiska värderingar. Det är därför knappast en överraskning att jag förkastar regeringens politik i denna fråga. Tyvärr är det också anledningen till att jag är otroligt besviken på mitt eget parti. Omsvängningen av den socialdemokratiska retoriken om flyktingmottagande är, för mig, svår att hantera.
Jag är uppväxt med deviser som ”Alla folks frihet, hela världens fred” och ord som solidaritet och rättvisa. Hur kan ett parti som säger sig grunda sin politik på solidaritet försvara kraftiga neddragningar i flyktingmottagande och stå tysta när regeringen offrar kvotflyktingar för att köpa stöd från Sverigedemokraterna.
Socialdemokratin uppstod ur en kamp för rättvisa, rösträtt och människovärde. Mig veterligen beror inte människovärde på etnicitet, nationalitet och, framför allt, inte på statens budget.
Det är dags att vi, oavsett partitillhörighet och ideologi, lyfter blicken från politiska utspel, elpriser och alla andra alldagliga frågor som fyller vår tillvaro. Vi lever i en värld fylld av orättvisor och människor på flykt. Vi kan inte lösa alla världens problem. Vi kan inte heller gräva ned oss i allt elände. Men om vi tror på alla människors lika värde kanske det borde synas i någon form av handling? Att betrakta flyktingmottagande som ”ekonomiskt oansvarigt” är ett ytterst cyniskt sätt att betrakta våra medmänniskor. När det gäller kvotflyktingar är det rent omänskligt.