Forskare varnar för att skärmtiden hindrar elevernas inlärning, samtidigt som lärare vittnar om att kostnaden för skärmarna gör så att det inte finns pengar över till riktiga läroböcker. Liberalerna agerar nu i regeringsställning för att motverka konsekvenserna av den massiva digitaliseringen i skolan.

Idag är det inte ovanligt att små barn sitter framför skärmar redan i förskolan, många fyraåringar med skärmar i stället för att utforska världen med sina egna sinnen och ögon. De kollar på paddor i soffan i stället för på paddor i dammen.

Vad som gått alltför ouppmärksammat förbi är att den skärmhysteri som tidigare främst drabbade grund- och gymnasieskolan även fått konsekvenser för de allra yngsta barnen i den svenska förskolan. Socialdemokraterna och Miljöpartiet säkerställde det genom att ändra läroplanen, så att det är obligatoriskt för förskolor att låta de små barnen använda skärmar. Det kommer Liberalerna nu att sätta stopp för.

Experter från Karolinska Institutet och Lunds universitet har tidigare konstaterat att barn har svårare att förstå vad som sker på en skärm än i verkligheten. I studier kopplas mycket skärmtid till sämre språkutveckling. Skärmtiden kan på så sätt kopplas till försämrad inlärning, försenad språkutveckling eller förvärrade koncentrationssvårigheter.

Utifrån barnens utveckling och inlärning tyder även mycket på att skärmtid är närmast motsatsen till undervisningstid – ju mer av den, desto sämre utveckling för barnet. Det är det främsta skälet till att Liberalerna nu tar flera initiativ för att freda de små barnen från digitaliseringsexperimentet i förskolan. Barn har pedagogiska behov av stimulans och ska inte kidnappas för skärmindustrins vinstjakt.