För femte året i rad har European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR) och Nordic Capital mätt koncentrationen av kunskapsintensiva jobb – så kallade brain business jobs – i 31 europeiska länder och 280 regioner.
Resultatet kan Sverige vara stolt över. Det visar sig att inget annat EU-land har en lika hög andel av den vuxna befolkningen som jobbar i kunskapsintensiva branscher.
Eftersom kunskapsintensiva företag skapar stort ekonomiskt värde skulle man därför kunna förvänta sig att Sverige också skulle ha en av EU:s mest livskraftiga ekonomier. Men så är tyvärr inte fallet.
Trots att kunskapen finns i Sverige hämmar regering och myndigheter i stor utsträckning företagandet.
De svenska skatterna och arbetsgivaravgifterna är konsekvent högre än i konkurrentländerna samtidigt som näringsliv och medborgare inte upplever att de får valuta för pengarna.
Offentliga satsningar på vägar, infrastruktur för el och snabb vaccinering lyser med sin frånvaro.
Under coronapandemin har svenska företagare, som år efter år betalat stora delar av sina intäkter i skatter, upplevt hur stelbenta de offentliga stöden kan vara.
Små och medelstora företag i Norge och Danmark har fått snabba och generösa stöd under krisen medan de i Sverige dels varit betydligt mindre generösa, dels i många fall fortfarande inte betalats ut trots att många företag står inför en närmast hopplös situation.
Den framträdande bilden är att Sverige inte tar vara på sina fördelar. Näringslivet i Sverige är unikt kunskapsintensivt, och de så kallade brain business-jobben skapar betydande ekonomiska värden.
Men kunskapsföretagen verkar inte i ett vakuum utan är beroende av en mängd små och medelstora företag som är deras underleverantörer. De byråkratiska hinder som de mindre företagen brottas med minskar Sveriges förutsättningar att få till en välståndsboom – trots kunskapsfördelen.
Vi ser också att intresset för svensk basindustri är stort internationellt. Sverige kan ta täten i en ny grön industriell renässans med en växande grön skogsnäring, tillverkning av stål utan kol och nya gruvor som utvinner de råvaror som krävs för moderna batterier.
Men många av projekten blir inte av. Den svenska byråkratin står i vägen.
Sveriges kunskapsförsprång kan inte tas för givet. Om den byråkratiska attityden till företagande kvarstår kommer företagen och talangerna att söka sig till andra länder.