Ett geografiskt stort område som genom åren mest har förknippats (likt en koloni) genom att bidra med stora naturresurser i form av skog, malm samt elproduktion i överflöd. Lägg där till alla människor som har berikat vårt avlånga land med kunskap och arbetskraft långt från deras uppväxtmiljöer.
Men det var då och nu är nu och i nuet hänger dessvärre inte allt ihop. Det som saknas mest är stöd och handgripliga åtgärder från Rosenbad, något som dessvärre lyser med sin frånvaro och snart är alltför sent.
För som det en gång var, att allt gick att skicka söderut, är nu inte längre gångbart, det är det omvända som gäller. Norra delarna kommer att behöva en ökad elproduktion för att klara sina egna behov och de behöver även öka den egen befolkning med ungefär 20 procent.
Och det är just här som den stora akilleshälen ligger, förutom för lite stöd till infrastruktur och kompetensutveckling, att det är totalt stiltje beträffande nyproduktion av bostäder. De kommuner som har ett större eget bostadsbolag kan ro med all sin uppnåeliga kraft, det räcker ändå inte till. Detta i sig innebär att nu står stora industrietableringar och stampar och är oroliga över att de inte får ihop sina kalkyler på grund av uppenbar brist av personal (lägg där till alla andra sektorer som också behöver rekrytera ny personal och problembilden tonar upp sig i än mörkare toner).
De som har makten, har vetat om dessa problem, länge, länge, länge. De har också nycklarna till att låsa upp de mest uppenbara hindren för att få igång en bostadsproduktion värd namnet, ifall bara viljan hade funnits, vilket inte verkar vara fallet.
Vi har en regering som säger sig vilja värna entreprenörer men som gör precis tvärtom. De enda viktiga företagarna för dem verkar vara företrädare inom marknadsskolan och andra delar av välfärdssektorn, de med bas i Stockholm och omnejd. Det är illa för Sverige, det är otroligt illa för norra Sverige.