Trots att Sverige är ett glesbefolkat land så uppges ofta bristen på mark som ett hinder för bostadsbyggande.
Orsaken är det lapptäcke av strandskydd, riksintressen och naturreservat som ligger som en våt filt över stora delar av den mark som skulle kunna utgöra attraktiva boendemiljöer.
Tanken bakom såväl strandskydd som riksintresse och naturreservat är god. Men det är uppenbart att konsekvenserna blivit orimligt stora.
Därför föreslår vi moderater en rad åtgärder för att stärka äganderätten och tillgängliggöra mark för bostadsbyggande.
Utgångspunkten är att den areal som omfattas av restriktioner som hindrar bostadsbyggande ska minska. I de fall mark omfattas av inskränkningar ska det genom regelbundna prövningar säkerställas att de är aktuella.
De som drabbas ekonomiskt av inskränkningar bör ersättas för det. Därtill bör mark som framgent skyddas också förvaltas bättre så att de värden som ligger till grund för skyddet bevaras och i bästa fall utvecklas.
Vi föreslår att det generella strandskyddet avskaffas och att kommunerna i stället får möjlighet att själva peka ut sjöar och vattendrag där 50 eller 100 meter strandskydd ska gälla.
Därtill bör det utredas hur privata markägare kan ersättas för den värdeminskning strandskyddet ger upphov till.
De riksintressen som inte uttrycks i lag bör endast vara giltiga under en viss tid och därefter förfalla. Om inte den myndighet som gjort anspråk på riksintresset på nytt ansöker om att området fortsatt ska vara ett riksintresse förlängs tidsfristen ytterligare en period.
Aktualiteten av naturreservat bör likt riksintressen säkras genom att de löper under en begränsad tid och att ansökan sedan behöver göras på nytt.
I dag behöver de kommuner och länsstyrelser som inrättar naturreservat ersätta markägaren. Det är bra. Men kommuner kan få ersättning från staten på upp till 50 procent av markersättningen när de inrättar naturreservat. Det är fel. Kommunerna bör själva stå för den kostnaden.
Äganderätten behöver stärkas och bostadsbyggandet underlättas. Samtidigt som områden som anses särskilt skyddsvärda bör skyddas och förvaltas bättre.