Arbetssituationen inom hemtjänsten var ansträngd redan innan coronapandemin bröt ut.
År av nedskärningar och bristfällig uppmärksamhet från politikens sida har lett till att personalen går på knäna i sina försök att hinna med sitt arbete.
De styrs av extremt komprimerade scheman som många gånger knappt lämnar utrymme för att ta sig mellan brukarna.
Läget har försämrats ytterligare i och med den coronakris som sveper över Sverige. Så till den milda grad att många vittnar om en ohållbar arbetssituation.
Detta återspeglas i stressade besök hos landets äldre där en stund av mänsklig kontakt och samtal ofta resulterar i en snabb blick på klockan och ett vädjande ögonkast.
Konsekvensen blir att inte bara personalen stundtals känner missnöje och hopplöshet inför sin arbetssituation. Även brukarna drabbas negativt. Våra äldre, som har varit med och byggt upp landet, ska inte behöva känna sig illa till mods, och som en belastning, för att de upplever behov som tar tid i anspråk av den lilla tid som finns tillgänglig.
Som ytterligare en utmaning hanterar omsorgspersonal riskerna kring covid-19. Att upprätthålla Folkhälsomyndighetens rekommendation, om att hålla två meters avstånd till andra, är direkt omöjligt för omsorgspersonal. Kärnan i uppdraget är ju att hjälpa äldre svårt sjuka med personlig hygien, tandborstning, dusch, på- och avklädning och hjälp vid måltider.
Personalen gör sitt yttersta, med de resurser och rekommendationer de fått, men har trots det inte kunnat förhindra smittan från att spridas. Information, direktiv och insatser från regeringens och myndigheternas sida har antingen varit otillräckliga eller kommit alldeles för sent. Avsaknaden av adekvat skyddsutrustning är fortfarande högst oroande.
Det är hög tid för regeringen att förmå Sveriges kommuner att aktivt påbörja arbetet med att ge omsorgspersonal adekvat skyddsutrustning och en humanare arbetssituation.
Inte bara för deras egen skull utan framförallt med tanke på våra äldre.
Såväl experter som ansvariga myndigheter berättade tidigt att våra äldre utgör den mest sårbara riskgruppen. Att då inte se till att personalen testas och ges adekvat skyddsutrustning är bortom allt förnuft. För att personalen ska känna sig trygg och kunna utöva en säker omvårdnad är fullgod skyddsutrustning det minsta man kan begära.