LRF Västerbotten och Norra Skog är kritiska till de nya riktlinjerna från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen för skydd av natur och anser att de inte bygger på frivillighet. Utgångspunkten är att om skogen planeras att avverkas så fortsätter processen med det formella skyddet även mot skogsägarens vilja. De nya riktlinjerna innebär i praktiken bara frivillighet för den som inte planerar att bruka sin skog. 

Samtidigt finns det små möjligheter för skogsägare med skyddade arter eller tidigare utpekade nyckelbiotoper att få skogen skyddad eftersom riktlinjerna inte tillåter skydd av mindre skogsområden. Vi som skogsägare befinner oss i ett moment 22 där staten å ena sidan menar att marken är för skyddsvärd för att brukas, men å andra sidan menar att den inte är tillräckligt skyddsvärd för att få formellt skydd.

Finns det inte tillfällen då man från myndigheterna behöver använda tvång? Ja, under mycket speciella omständigheter. Exempelvis ett skogsområde med helt unika naturvärden som inte finns på en annan plats i Sverige. Dessvärre är riktlinjerna mycket mer långtgående än så.  

Vi behöver därför en ny modell. LRF:s undersökning från förra året visar att åtta av tio skogsägare ställer sig positiva till att själva ta initiativ till att värna och utveckla den biologiska mångfalden i skogen, ifall det bygger på frivillighet och ersättning utgår från staten. 
LRF och skogsägarrörelsen har under lång tid arbetat för att formellt skydd av skog bara får ske på frivillig grund, likt det arbetssätt som finns i vårt grannland Norge. 

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen behöver återgå till ritbordet och skriva om riktlinjerna så att frivilligheten får genomslag i praktiken. Regeringen behöver även ge ett tydligare uppdrag.