I våras skickade Socialstyrelsen ut en remiss med förslag till ändringar i reglerna för vilka som får lämna blod.
I förslaget har karensen för att ge blod för män som har sex med män kortats från tolv till fyra månader.
Det är en förbättring, men fortfarande orimligt. Det enda rimliga vore att se om blodgivaren har ett riskbeteende eller inte, oavsett om personen har sex med kvinnor eller män.
Sedan 2010 får ett antal grupper, som tidigare varit livstidsavstängda som blodgivare, lämna blod efter tolv månaders karens från sitt riskbeteende. En av grupperna är män som har eller har haft sex med män.
För andra än män som har sex med män är karensen för att ge blod tre månader efter en ny sexpartner.
Inget avstående från sex under de tre månaderna krävs.
De tester som görs ska efter den karensperioden upptäcka blodsmitta. För män som har sex med män är karensperioden tolv månader. Den föreslås kortas till fyra månader, men med fortsatt krav på celibat.
Dagens lagstiftning tar inte utgångspunkt i individens riskbeteende. Det gör inte heller remissens förslag.
Att få lämna blod är visserligen inte en rättighet, men det är en rättighet att bemötas som den individ du är. Det innebär att nuvarande regelverk diskriminerar män som har sex med män utifrån sexuell läggning.
Följden blir att villiga, friska blodgivare hindras från att lämna blod.
Fördomar ger sakta men säkert vika. 2010 var Sverige ett föregångsland. Nu är det andra länder som går före.
Kanada ändrade för några veckor sedan sitt regelverk. Det tar numera fasta på riskbeteende. Storbritannien ändrade sitt 2017 till tre månaders karens. Flera länder överväger att ändra sitt regelverk både för karenstiden och kravet på att avstå sex under densamma.
I Sverige finns initiativet #Regnbågsblod som kräver en regeländring och vill se en mer pricksäker screening som på ett evidensbaserat sätt tillämpar individuell riskbedömning.
Vänsterpartiet stödjer initiativet och anser att möjligheten att vara blodgivare måste avgöras på individnivån.