Coronapandemin har skördat en halv miljon människoliv första halvåret 2020.
På kort tid har förutsättningarna för mänsklig samexistens och arbetet för en bättre tillvaro förändrats.
Det gäller också för FN-samarbetet som fyller 75 i år. Många av de möten och processer som pågår i världsorganisationen har ställts in, skjutits upp eller blivit digitala.
När året inleddes var vi många som såg fram emot ett kraftfullt agerande för att förverkliga FN:s historiska utvecklingsavtal Agenda 2030 och de globala målen.
Med tio år kvar till 2030 skulle arbetet på en rad områden, bland annat att utradera fattigdom och hunger, uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män och tillförsäkra alla rent vatten och sanitet, intensifieras.
I stället har coronapandemin inneburit att utvecklingen på flera områden har gått bakåt.
Pandemin är inte bara en hälsokris utan också en global humanitär kris. För första gången på 20 år ökar nu hungern och fattigdomen. Skolgången för 1,6 miljarder barn påverkas när skolor stängs.
Allra värst drabbas människor som befinner sig i områden som är märkta av konflikter, flyktingskap och klimatförändringar.
Samtidigt tornar flera andra orosmoln upp sig, inte minst på rättighetsområdet. Det politiska och religiösa jämställdhetsmotståndet formerar sig åter. Människorättsaktivister och journalister hotas och till och med dödas.
Till detta kommer den globala ekonomiska nedgången.
Coronapandemin synliggör och förvärrar de globala klyftorna. När bruttonationalinkomsten minskar i många länder minskar också anslagen till humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete.
Flera länder avvaktar med att betala sin medlemsavgift till FN.
Mitt i allt detta visar rörelser som Black lives matter och klimatengagemanget att det finns en vilja att åstadkomma förändring även i en tuff tid. Det vittnar också om brett stöd för de grundläggande värderingar som FN-arbetet vilar på.
Det talas om att återuppbygga världen på ett bättre sätt efter coronapandemin och bland annat undvika utsläppsgenererande produktion och transporter. För detta krävs samordning och politiska beslut som fasar ut miljöförstörande teknik och i stället uppmuntrar hållbara alternativ.
Med vetskapen om att både pandemier och klimathot är gränslösa står världens regeringar inför uppgiften att både hantera nationella utmaningar och värna det globala samarbetet.
Firandet av FN:s 75-årsjubileum blir en värdemätare på var länderna står. Från ett folkligt perspektiv har det globala samarbetet sällan varit så viktigt som nu under den pågående krisen.