Civilsamhället har under de senaste åren engagerat sig i hur rättssäkerheten i flyktingfrågan har påverkats av de politiska dagsländorna.

Förutom den ko-vändning som Socialdemokraterna ideologiskt gjorde i samband med 2015 års flyktingvåg förändrades även den redan befintliga asyllagstiftningen som än i dag kritiseras. 

Både Migrationsverket och migrationsdomstolarna har därför i flera utredningar kritiserats över sin tillämpning. Migrationsverkets beslut har sällan blivit granskade ur ett juridiskt perspektiv. Fastställda domar saknar välformulerade domskäl som omöjliggör förståelsen för domsluten.

I den allmänna diskussionen framförs kostnadsaspekten som ett argument för varför flyktingar inte ska beviljas uppehållstillstånd. Istället borde debatten begrunda livscykelperspektivet som idag är en standard för företag att analysera sina produkter från vaggan till graven. 

Exempelvis kan ett barns uppväxt upp till 25 års ålder anses som tärande i form av barnbidrag, föräldraledighet och skolgång. 

Efter 25 års ålder och till dryga 60 års ålder kan intäkter räknas hem i form av skatteinbetalning och produktion av varor och tjänster. Sista delen av livet är oftast tärande i form av pensionsutbetalningar, sjukvård och äldreomsorg. 

För en person som lever i Sverige från vaggan till graven blir saldot i jämvikt. En invandrad ungdom i 20 års ålder med ett fåtal års utbildning och sedan arbete blir däremot närande för samhället.

Många företag har arbetskraftsbrist inom områden som fordrar yrkesutbildning. Samtidigt har många som lever i skuggan av vårt land utbildat sig inom bristyrken men kan inte anställas då de saknar uppehållstillstånd. Kommunal verksamhet klarar inte äldreomsorgen utan de invandrare som har anställts.

Ett bredare och mer nyanserat synsätt behövs inom politiken kring de resurser som redan finns i vårt samhälle. Det skulle öka legitimiteten för våra politiker istället för att göda den populism som tär vårt land. 

Team W i Malå 

Ingemar Fryklund

Håkan Stråge 

Ulla Norman