Varje år fattas över 500 000 utvisningsbeslut inom EU.
Men färre än var tredje person återvänder till sitt hemland.
Det är ett stort politiskt misslyckande. Den europeiska återvändandepolitiken behöver förstärkas.
Den som nekas rätt att resa in i eller stanna i EU ska inte upprätthålla sig illegalt här.
EU:s revisionsrätt – motsvarigheten till Riksrevisionen – konstaterade nyligen att EU:s återvändandepolitik är ineffektiv, och att den snarare är utformad för att uppmuntra till ekonomisk migration. Det är naturligtvis inte rimligt.
Ska Sverige och Europa klara av att vända sina segregationsproblem behöver den ekonomiska invandringen minska.
Att söka sig till Europa är inte en permanent lösning på världens orättvisor. I stället krävs mer förebyggande arbete, både genom ökad hjälp i närområdena och genom fokus på att minska grundorsakerna till migrationen.
En fungerande invandringspolitik förutsätter ett effektivt återvändande. Det är därför hög tid att rätta till dagens brister.
Främst handlar det om tre områden:
- Villkora det europeiska utvecklingsbiståndet
Det är en folkrättslig skyldighet att ta emot sina utvisade medborgare. Utvecklingsbiståndet behöver både vara ett incitament och en sanktionsmöjlighet för att säkerställa ett rättssäkert och ordnat återvändande. Ytterst ska utvecklingsbiståndet kunna stoppas.
- Använd viseringspolicyn
Det görs till viss del redan i dag. Revisionsrätten pekar på att det ger resultat. Ett land som samarbetar med EU borde kunna få lättnader kring regler om viseringar. Motsatsen borde gälla för de länder som inte samarbetar, där viseringsfriheten snarare utnyttjas.
- Samla medlemsländerna kring en gemensam linje
Ett utvisningsbeslut som fattas i en medlemsstat behöver tillämpas i samtliga medlemsstater. Att ändra det kan begränsa möjligheten för migranter att ta sig till en annan medlemsstat och få en ny prövning.
Ska den framtida europeiska invandringspolitiken kunna leverera en välfungerande asyl- och migrationshantering måste fler som utvisas faktiskt lämna Sverige och EU.