Motivet för kalhyggesfritt skogsbruk är inte just att undvika kalhyggen, utan att undvika monokulturer. Plantager. Odlingar. Och det görs för att få ordning på ekologi, klimat och framtid.
En odling skapar problem. Ett ekosystem är stabilt och förebygger problem. Och det handlar om kalhyggesfritt, inte hyggesfritt. Hyggesfritt skulle ju innebära att inget får huggas, inte ett enda träd, stoppa allt bruk av virke.
Givetvis vill de som försvarar nuvarande ordning använda det ordet för att förvränga, framställa att målet med miljöarbete i skog är att döda skogsindustrin. Målet är det motsatta, skogsnäringens framtid, ha kvalitetsvirke om hundra år, och ett fungerande ekosystem, då det hänger ihop. Målet är att överge de redan från start dödsdömda monokulturplantagerna.
Skog behöver inte odlas. Kan inte odlas. Känns märkligt att behöva påpeka det. Om skog behövde odlas, då hade den ju inte funnits på planeten före vi började odla den... Plantager kan man ha i jordbruket på begränsade ytor, de behöver hjälp för att överleva skadeangrepp, ofta med giftbesprutning. Man kan inte giftbespruta halva Sverige om all skog blir plantager. Och skadorna på plantagerna är redan nu stora. Virkeskvaliteten blir låg.
Men, allt berör saker på lång sikt. Då faller ekonomers vinstberäkningar. De fungerar inte i de långa omloppstider vi talar om i skogar norra Europa.
Påpekas bör också att skog som nu avverkas i övre Norrland är intakta skogsekosystem, då inga färdigväxta plantager finns, försök görs då att skydda värdefulla ekosystem med reservat, men det berör små arealer.
Huggsexan pågår om kvalitetsvirket. Priserna stiger. Nu, mitt i värmen, så är stora knastertorra kalhyggen också en brandfara.