Digitaliseringen skapar nya klyftor. Digital teknik har förändrat vårt sätt att leva. Idag krävs Bank-id för att utföra bankärenden, boka vårdbesök och kontakta myndigheter. Samtidigt blir kontanter allt ovanligare, ersatta av digitala betalningsmetoder. För dem som saknar dator, mobil eller internet, eller som inte har kunskap om hur man använder tekniken, innebär detta ett dubbelt utanförskap. De utestängs från centrala samhällsfunktioner och får inget stöd för att ta sig ur sin situation.
Systemet brister där behovet är störst. Hjälp från god man eller socialtjänsten kan vara en lösning, men stödet är ofta otillräckligt och svårt att få. Strikta regler och lagar gör att många faller mellan stolarna. De lämnas ensamma med problem som de inte har möjlighet att lösa.
Myndigheterna behöver erbjuda bättre stöd till de mest utsatta. Det måste finnas enkla lösningar och alternativ för dem som inte klarar av de digitala kraven. Dessutom är det viktigt att behålla icke-digitala alternativ, som fysiska kontor och kontantbetalningar, särskilt inom vård och myndighetskontakter.
Lösningar behövs för en mer jämlik framtid. För att bygga ett jämlikt samhälle måste digital inkludering bli en rättighet, inte ett privilegium. Alla, oavsett bostadsort eller ekonomisk situation, ska kunna få tillgång till bredband och uppkoppling till en rimlig kostnad.
Utbildning är också en nyckel till digital kompetens, genom vuxenutbildning kan man inkludera dem som idag står utanför. Särskilda insatser bör riktas mot äldre och personer med funktionsvariationer, för att möjliggöra ett bredare deltagande i det digitala samhället.
Att motverka digitalt utanförskap är att försvara demokratin och stärka jämlikheten. Vi kan inte acceptera ett samhälle där vissa lämnas utanför. Det är dags att agera för att alla ska få möjlighet att delta i framtiden.