Det måste gå att bygga och bo i strandnära lägen

Kommunerna behöver få större bestämmanderätt när det kommer till planeringen av mark och vatten.

Ytterligare förändringar kommer krävas för att kunna tillgodose landsbygdens möjligheter till utveckling, skriver bland andra Lennart Gustavsson (V), kommunstyrelsens ordförande i Malå.

Ytterligare förändringar kommer krävas för att kunna tillgodose landsbygdens möjligheter till utveckling, skriver bland andra Lennart Gustavsson (V), kommunstyrelsens ordförande i Malå.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2021-05-15 12:35
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För en tid sedan löpte remisstiden ut för den strandskyddsutredning som presenterades i slutet av förra året.

Vi kommuner inom Region 10 har länge efterfrågat en mer flexibel och anpassad strandskyddslagstiftning.

Vi tror att fler möjligheter för människor att bygga och bo i strandnära lägen kommer att kunna bidra till inflyttning och investeringar i våra kommuner. I förlängningen är detta en överlevnadsfråga för glesbygden.

Vi ser att utredningen på många sätt belyser problematiken med dagens strandskyddslagstiftning och att intentionerna varit goda.

Vår hållning är att strandskyddets nuvarande utformning gynnar städer och regioner där tidig och omfattande exploatering förekommit i strandnära lägen. Samtidigt som glesbygd har haft svårt att överhuvudtaget få till en bebyggelse längs med strandlinjer.

I direktiven till utredningen sägs att strandskyddet ska göras om i grunden. Med besvikelse konstaterar vi dock att de förslag som utredningen lägger fram inte förändrar strandskyddet på ett betydande sätt för glest befolkade landsbygdskommuner.

Kommuner som är i stort behov av att få till en bra strandskyddslagstiftning för utveckling och överlevnad.

Inom Region 10 finns det kommuner med fler sjöar än vad det finns invånare. Det är för oss uppenbart att vi borde ha ett system som är bättre anpassat för glesbygdsområden där tillgången till oexploaterade strandområden långt överstiger efterfrågan på byggnation.

Därför anser vi att flexibla regler måste till och att det lokala inflytandet behöver ges utrymme.

Det är vi kommuner som i de allra flesta fall bäst kan pröva reglerna mot lokala förhållanden.

Det kommunala självstyret måste stärkas. Vi anser att kommunerna behöver få större bestämmanderätt när det kommer till planeringen av mark och vatten. Det ska även omfatta bebyggelse i strandnära lägen. Utredningens förslag bidrar inte till en sådan förändring.

Det är positivt att utredningen föreslår att kommuner ska få upphäva strandskyddet och att det ges fler möjligheter till att kunna bygga i strandnära områden. Men vi efterfrågar färre trubbiga och svårjobbade instrument eller nödvändigheten att peka ut landsbygdsområden.

Vi tolkar utredningens förslag som att strandskyddet endast ska kunna upphävas, eller medges dispens, i landsbygdsområden som är utpekade i översiktsplan.

Vi anser att de skäl som enligt utredningen ska vara dispensgrundande i landsbygdsområden borde kunna appliceras på alla dispensansökningar i vår region. Detta då vi kommuner som samverkar inte har några större problem att leva upp till de kriterierna som i utredningen ställs på ett landsbygdsområde.

Vi ställer oss även frågande till vad det är för utredningar som behövs för att ansöka om att få ett område upphävt från strandskyddet.

För små kommuner med begränsade resurser kan alltför omfattande utredningar vara så krävande att man kanske inte kommer att kunna använda sig av detta verktyg.

Strandskyddet har utretts tidigare. Den här gången hade vi stora förhoppningar. Men med facit i hand konstaterar vi att utredningen inte nått hela vägen fram.

Vi ser det som troligt att ytterligare förändringar kommer krävas för att verkligen kunna tillgodose landsbygdens möjligheter till utveckling.