Det är naturligt att samhället genom regler försöker skydda alla de positiva värden som är knutna till jordbruket.
Men mitt i allt detta står den aktör som ska förverkliga allt – lantbrukaren.
Och dessutom göra det i torka, översvämning och storm.
Sverigedemokraternas uppfattning är att svenska lantbrukare är stolta över det värdefulla svenska jordbruket.
Men de måste ges realistiska möjligheter att klara av uppgiften genom att reglerna förenklas och att rättslig förutsägbarhet säkerställs.
Både blåa och röda regeringar har genom åren haft som målsättning att förenkla lantbrukets regler.
Men resultatet har blivit magert. Det är nämligen svårt att förenkla regler eftersom varje regel har ett underliggande syfte, som ofta är resultatet av politik, och vanligen är ändamålsenligt konstruerad för just det syftet.
Det är också svårt att åstadkomma att alla länsstyrelser har en likvärdig hantering inom jordbruksnäringarna.
Näringslivets regelnämnd (NNR) visar också i sin rapport från januari i år på bristande likvärdighet hos de olika länsstyrelsernas ärendehantering och tillsyn.
För att lyckas med något som andra tidigare misslyckats med måste man ta nya grepp.
När det gäller en förenkling av reglerna vill vi sverigedemokrater ge de centrala myndigheterna i uppdrag att varje år ge förslag på regleringar, eller delar av regleringar, som kan slopas.
På detta sätt adresserar man det underliggande (politiska) skälet till regleringen och förenkling blir möjlig i en helt annan omfattning. Givetvis ska myndigheten göra en noggrann konsekvensanalys i samband med förslaget.
På så sätt får regering och riksdag löpande ett gott beslutsunderlag som kan användas för djupgående förenkling.
Ofta krävs förvisso även ett arbete inom EU för att möjliggöra avregleringen. Men det måste alltid vara en huvuduppgift för Sveriges politiska arbete inom EU att minska den överstatliga regleringen och återföra mer makt till nationerna.
Bristande likvärdighet i de olika länsstyrelsernas ärendehantering och tillsyn gäller inte minst stora djurgårdar med tillståndsplikt under miljöbalken.
I vår skuggbudget i höstas lade vi pengar för att möjliggöra specialiserade miljöprövningsdelegationer.
Vi sverigedemokrater vill att två eller tre länsstyrelser ska specialisera sig på jordbruksärenden och därigenom kunna hålla en högre kompetens inom området.
Att ärendena hanteras av endast två eller tre länsstyrelser skulle också göra att ärendena hanteras mer likvärdigt.
Slutligen verkar länsstyrelserna ha olika god efterlevnad av förvaltningslagens krav på proportionalitet.
Det vill säga, när en myndighet inskränker en medborgares frihet genom ett myndighetsbeslut, så kräver förvaltningslagen att inskränkningen inte ska vara större än vad som krävs för att uppnå det som åsyftas, till exempel ett gott djurskydd.
Ett avslag är inte en proportionerlig åtgärd om en anpassning av verksamheten kan åstadkomma samma skydd.
För att i praktiken klara av en sådan bedömning för olika anläggningar med olika förutsättningar bör myndigheten föra en dialog med lantbrukaren som är den som bäst känner sin verksamhets möjligheter till anpassning.
När vi kommer i regeringsställning kommer vi att styra upp myndigheternas efterlevnad av proportionalitetsprincipen.