Vår uppfattning är att gruvindustrins vikt för Sverige, som exportberoende industrination, inte nog kan belysas. En sund gruv- och mineralpolitik tryggar inte bara svenska arbetstillfällen och därmed välfärd utan garanterar också avkastning till staten. För att säkerställa dess framtid måste dock ett helhetsgrepp om politiken som styr näringens förutsättningar tas.
Med vår gruvvänliga politik öppnar vi upp för en ökad prospektering och brytning genom förenklade tillståndsprocesser. Då merparten av våra förslag syftar till att stärka branschen som helhet är det också rimligt att anta att större överskott kommer att genereras, vilket torde skapa förutsättningar för ökade ersättningar till såväl berörda markägare som staten utan att ha en negativ inverkan på svensk gruvindustris konkurrenskraft.
Gruvbolagen, med framför allt LKAB i spetsen, har lyft behovet av en snabb upprustning och stora statliga investeringar i Malmbanan. Även övriga aktiva gruvbolag i regionen har pekat på dessa behov. Detta är dock inte gjort i en handvändning.
Tillsammans med regeringen har vi fått ärva ett dysfunktionellt Trafikverk som av Socialdemokraterna tillåtits expandera under 8 år med över 50 procent, till idag nästan 11 000 personer. Trots detta är bristerna och felen inom svensk järnväg fortsatt omfattande. Underhållet av svensk järnväg har under decennier varit kraftigt eftersatt och Malmbanan utgör inget undantag.
Om tillräckliga satsningar på Malmbanan ska bli av i närtid krävs helt nya grepp. En lösning som skulle kunna påskynda utbyggnaden av Malmbanan vore en OPS-lösning där dessa bolag skulle vara med och finansiera, bygga och under en längre tid driva samt underhålla Malmbanan.
Sverigedemokraterna är öppna för att ta en sådan diskussion med den regering som vi stödjer, samt berörda bolag och statliga verk/myndigheter. Är regeringen, Trafikverket och gruvbolagen beredda att göra det?