Är utvecklingen en naturlag eller kan det bero på en förd politik? Jag menar att under lång tid har, oberoende av regeringar, avsaknaden av en regionalpolitik värd namnet varit karakteristisk. Det koloniala synsättet på glesbygd fortsätter trots de massiva satsningarna i Norrland. Nu senast är det tydligt i den så kallade incitamentsutredningen omkring vindkraft som publicerades 27/4. Vi har under lång tid exporterat malm, skog, energi och människor. Nu när vi ska exportera ”snålblåsten” i form av vindkraft föreslås ett regelverk som i princip utvecklar det koloniala tänkandet.

”I Norrland hava vi ett Indien inom våra gränser – bara vi rätt förstå att utnyttja det” sa rikskanslern Axel Oxentstierna på 1600-talet. Norrlands rikedomar av skog, vattenkraft, energiproduktion och malm har spelat en avgörande för att bygga upp det moderna Sveriges rikedom. Men attityden fortsätter att ofta ha spår av Oxenstiernas kolonialism och rikedomarna har ofta hamnat hos andra längre söderut.

Någon gång och någonstans måste en diskussion kunna föras om hur rikedomarna fördelas. Många landsbygdskommuner har en kommunalskatt som ibland är fem kronor högre än ett antal storstadskommuner som valt att till exempel inte tillåta vindkraft. 
Glesbygden mår inte bästa av lagom mycket folk. Glesbygden mår bäst av rättvisa och avsaknad av kolonialism. Men då måste det finnas politik och politiker som tar striden. 

Hos oss i lands- och glesbygd finns framtiden.