Nu när Stefan Löfven (S) åter blivit statsminister finns det en del saker att fundera över. Några frågor som borde få ett svar.
Den regeringskris som varit (och är) uppkom bland annat på grund av att det fanns ett förslag om att öppna upp för fri hyressättning i nyproduktion.
Vänsterpartiet hade tidigt sagt att detta var någonting som de inte kunde acceptera. Att man sedan försökte gå Vänsterpartiet till mötes, genom att säga att parterna skulle få diskutera frågan, men utifrån utredningens förslag var på gränsen till oförskämt.
Utifrån mitt perspektiv handlar det om ytterligare ett systemskifte. Vi har sett det förut och exemplen är många. Exempel på hur verksamheter som drivits offentligt och gemensamt stegvis förvandlats till verksamheter skötta av den diffusa marknaden.
Jag vet inte om verksamheter som apoteket, bilprovningen, järnvägen med flera utvecklats till att bidra till samhällsnyttan.
Historiskt sett har det handlat om att konkurrensutsätta offentlig verksamhet, bolagisera för att senare sälja ut.
Naturligtvis tittar olika marknadsaktörer på var det finns pengar – och inom offentlig sektor finns det stora pengar.
Det har bland annat lett till att skolan numera är en tummelplats för vinstdrivande företag. Resurser som ska användas för våra barns och ungas utbildning blir till vinster i privata företag. Vård och omsorg, ja nästan ingenting är ointressant för marknadsaktörer.
Systemskiftet har pågått under lång tid även under regeringar som stötts av Vänsterpartiet.
Därför är det bra att Vänsterpartiet sagt att nu räcker det. Vi måste ha en politisk debatt om det gemensamma bäst gynnas av marknadens agerande, som i grunden syftar till vinst på välfärdens pengar. I den debatten är Socialdemokraterna en del svar skyldiga.
Ska en socialdemokratisk regering driva borgerlig politik för att få makten?
Är makt viktigare än politikens innehåll?
Varför ska Vänsterpartiet stöd alltid tas för givet?
Varför säger Isak From, Socialdemokraternas distriktsordförande i Västerbotten, att ”kommunisterna vill på alla sätt skapa kaos”?
Avslutningsvis så delar jag partiledaren Nooshi Dadgostars diskussion om demokrati. Att vara förtroendevald innebär ett uppdrag från väljarna. Ansvaret att kompromissa och hitta lösningar är nödvändigt, men väljarna måste se en tydlighet i de olika partiernas politik.