Frågan om avskaffandet av den svenska monarkin blossar upp med jämna mellanrum.
Vanligtvis sker detta i samband med kungliga högtider och/eller skandaler i kungahus världen över.
Det är bra att frågan lyfts. Men jag anser att den förtjänar större vikt än så. Problemet med monarkin är större än kungliga flaggdagar och familjegräl.
De flesta demokratiskt sinnade politiker inser problemen med ärftliga uppdrag och positioner.
Samtidigt är det väldigt tyst i denna fråga i Sveriges riksdag. Politiker som väljer att lyfta frågan uppfattas ofta som naiva och frågan förpassas till den allmänna motionstiden.
Det vanligaste svaret är en hänvisning till överenskommelsen i Torekov 1971, där kungens befogenheter begränsades till främst ceremoniella funktioner, och att detta har starkt stöd bland allmänheten.
Värt att nämna är att kompromissen i Torekov saknade stöd från allmänheten. Det fanns att starkt stöd för att kungens befogenheter skulle vara oförändrade. Det fanns till och med de som ansåg att kungens makt skulle utökas.
Ibland måste politiker våga göra det som är rätt och riktigt trots tillfälliga opinioner.
Jag förstår att inget av riksdagens partier är villiga att sticka ut hakan och riskerar att förlora röster på grund av denna fråga. Därför krävs det en bred överenskommelse i riksdagen.
Mandaten finns. Det som saknas är modet.
Ett annat argument för att bevara monarkin är bristen på alternativ och vilken roll en framtida president skulle spela. En vanlig fråga som möter oss svenska republikaner är: Vill ni ha det som i USA eller?
Den frågan var särskilt vanligt under Donald Trumps presidentskap. Att det ställs likhetstecken mellan USA:s statsskick och en kommande förändring av vårt svenska statsskick är besvärande och, för den delen, djupt felaktigt.
Det finns många alternativ till statsskick utan monark. Det finns ingenting som säger att en president ska ges stor exekutiv makt som i USA. Hen kan lika gärna ha den ceremoniella roll som kungen har i dag.
Man kan omvandla talmannens uppdrag till att också omfatta rollen som statschef. Riksdagen kan utse en statschef med kvalificerad majoritet. Det går att utse en statschef i direkta val och så vidare.
Att det i dag saknas ett färdigt alternativ är inte ett argument för att monarkin ska finnas kvar. Det argumentet skulle lika gärna kunna användas av exempelvis Kina för att behålla sin socialistiskt sminkade, nationalistiska teknokratdiktatur. Att det varit på ett visst sätt är inte ett argument för att det så ska vara.