Trafikverket har på uppdrag av regeringen tagit fram ett inriktningsunderlag för kommande nationella transportplan.
Underlaget har varit ute på remiss och ska ligga till grund för en infrastrukturproposition under våren.
Det vore förödande om riksdag och regering accepterade dessa nivåer på kommande infrastrukturplan.
Vi kan snabbt konstatera att underlaget ger alldeles för låga ramar till såväl järnvägar som vägar runt om i landet. Flera investeringar som finns med i den nuvarande planen för perioden 2018–2029 riskerar att försenas eller i värsta fall utgå.
Låt mig lyfta fram delar som måste prioriteras.
Till att börja med måste vi ha ett sammanhängande järnvägsnät för 250 km/h på sträckan Gävle–Luleå. Norrbotniabanan måste färdigställas för att den ska nå sin potential.
Det är viktigt att det tydligt anges när bygget mellan Skellefteå och Luleå ska påbörjas. Parallellt måste man genomföra åtgärder på Ostkustbanan och Ådalsbanan för att höja kapacitet och hastighet.
Det krävs också en satsning på de järnvägar som saknar elektrifiering trots omfattande gods- och/eller persontrafik. Tvärbanan mellan Hällnäs och Storuman är en sådan.
Sedan måste vi bli fler som slåss för ett fungerande vägnät i Västerbotten.
För norra Sverige är det viktigt att både satsa på det lågtrafikerade vägnätet och ge förutsättningar för växande städer. Norra Sveriges infrastruktur behöver både underhåll av befintligt vägnät och nyinvesteringar.
På grund av de långa avstånden medför hastighetssänkningarna på E4, E12 och andra viktiga pendlingsstråk, en försämring av tillgängligheten när restiderna förlängs.
Underhållet på de lågtrafikerade vägarna är i många fall kraftigt eftersatt. Det leder till försämrad trafiksäkerhet.
Det behövs riktade satsningar på vägunderhållet på det lågtrafikerade nätet för att trygga och förbättra framkomligheten och möjliggöra för hela landet att leva.
Därtill måste länsplanernas ramar utökas. Under de två senaste planeringsomgångarna har anslagen varit i stort sett oförändrade samtidigt som anslagen till nationell plan ökat kraftigt.
Västerbotten är till ytan Sveriges näst största län och har cirka tio procent av det statliga vägnätet. Nuvarande anslag till länsplanen räcker inte till. En utökning av ramarna är nödvändig.
Det är viktigt att de ramar som Trafikverket föreslagit inte ligger till grund för det fortsatta arbetet med kommande nationell plan. Västerbotten och övriga delar av landet behöver kraftfulla satsningar på infrastruktur.