Att en pandemi drabbat världen är en tragedi som berör oss alla på olika sätt.
En del får jobba hemma, andra isoleras helt.
En del drabbas av att nära och kära blir sjuka, kanske till och med förlorar livet.
Fast vid sidan om så rullar livet på. I de flesta LO-yrkena går det inte att jobba hemifrån. Det är vi som får allt att fungera. Dygnet runt, året om. I regn, snö, kyla, hetta, eller som nu i en global pandemi. Vi är samhällets bärande fundament.
När det blivit uppenbart så översköljs vi med lovord och hyllningar.
Det är bra med uppskattning och beröm. Fast ännu bättre är schyssta villkor, en god arbetsmiljö och höjda löner.
Att svenskt näringsliv hävdar att utrymmet inför den kommande avtalsrörelsen är noll kronor och i praktiken sänkta reallöner är ingenting att förvånas över.
Antingen riskerar höjda löner att överhetta ekonomin i en högkonjunktur, eller så saknas pengar till följd av lågkonjunktur.
Fast vi vet att löneandelen i företagen stadigt minskar och att det ständigt tycks finnas utrymme för aktieutdelningar.
Men nu får det faktiskt räcka.
Att erbjuda sänkta löner till de som fått samhället att fungera i en av vår tids största utmaningar är skamligt.
Spara på de vackra orden och erbjud i stället rimliga löneförhöjningar, schyssta villkor och fasta anställningar på heltid.
Så visar man tacksamhet och uppskattning på riktigt.