Nu på torsdag, den 8 oktober, firas Vägledningens dag för att uppmärksamma studie- och yrkesvägledningens betydelse.

För vägledning gör skillnad. För individen och för samhället i stort.

Få uppmärksammar den stora bristen på utbildade studie- och yrkesvägledare i lärarbristens tidevarv. Vägledarna sliter ofta på ohållbara tjänster med fler elever än vad de har tid och förutsättningar till.

Det är oroväckande i en tid där behovet av kvalitativ studie- och yrkesvägledning aldrig har varit större.

I en djungel av utbildningar och yrkesbanor behöver fler stöd.

Felval som leder till programbyten och avhopp i gymnasieskolan kostar miljarder, och utan tillräcklig vägledning drabbas fler. Trots denna kunskap händer det alldeles för lite.

I kölvattnet av coronapandemin tvingas många omvärdera sin framtid. Därför genomförs en historisk utbyggnad av komvux, något som förutsätter en helt annan tillgång till vägledning än i dag.

Trots hög arbetslöshet råder det brist på arbetskraft inom ett stort antal branscher.

Människor behöver hjälp för att hitta rätt vägar till dessa jobb. Givet allt detta är det djupt oroande att både regeringen och kommunerna tycks sakna insikt om vägledningens betydelse.

I dag kan en vägledare ha långt fler än 500 elever att vägleda samtidigt som de ofta används som skolans ”allt-i-allo”.

Med dessa förutsättningar är det en utopi att tro att skolan kan tillgodose alla elevers behov. Dessutom tillåts nästan vem som helst att utföra dessa uppgifter när skollagen saknar krav på studie- och yrkesvägledarexamen.

Det är förstås en billig affär för kommunerna. Men bristande vägledning får samhällsekonomiska konsekvenser.

Det är dags för beslutsfattarna att erkänna vägledningens betydelse. Det innebär skarpa förslag för att få fler utbildade, på sikt legitimerade, studie- och yrkesvägledare på våra skolor.

Det innebär också ett tak för hur många elever en studie- och yrkesvägledare som mest ska ansvara för.

Lärarnas Riksförbund, som organiserar merparten av landets vägledare, kan bistå med sådana riktmärken för varje skolform. Ett sådant riktmärke måste ansvariga kommunpolitiker avkrävas i väntan på att staten sätter ett tak.

Det kostar, men vi vet att det är en investering som kommer att ge sjufalt tillbaka.