Svensk skola blir allt mer olikvärdig.

Det innebär att elevers bakgrund får allt större betydelse för studieresultaten.

Det är en ovälkommen och ovärdig utveckling. Alla ska ha samma chans och få rätt stöd i skolan.

För att kunna komma tillrätta med problemet behöver kommunerna stöd i form av ökat statligt ansvar för likvärdighet, större ekonomiska bidrag samt regleringar.

Svensk skola har en stark statlig reglering. Alla skolor finns på en skolmarknad och varje skola styrs ekonomiskt av en elevpeng som följer med eleven.

Detta system har brister. Vi frågar oss om det finns till för elever eller ägare av de fristående skolorna. Mer rimligt vore att styra resurserna som vårt offentliga avsätter till utbildningsverksamhet till just utbildningsverksamhet.

Kommunen har ett större ansvar för dimensionering och planering av utbildning än vad en friskola har. Det kostar att ha det ansvaret. Det är därför uppenbart att friskolor överkompenseras enligt det nuvarande regelverket.

Vi står fast vid att skolan har högre och viktigare syften än ekonomisk överkompensation till skolans ägare. Låt i stället pengarna gå till elever som behöver resurserna.

I Skellefteå kommun står de borgerliga partierna för en politik som försvarar överkompensationen till fristående skolor på bekostnad av den samhällsägda.

Ett steg för att komma tillrätta med olikvärdigheten är den utredning som Björn Åstrand lämnat till regeringen.

Socialdemokraternas och Vänsterpartiets beslut i för- och grundskolenämnden innebär att vi till regeringen står bakom dessa punkter:

- I stort är Björn Åstrands utredning bra och välkommen.

- Sluta överkompensera friskolor. Resurserna behöver gå till eleverna.

- Förbättra de statliga bidragen så att dessa blir mer uthålliga och anpassas till den demografiska utvecklingen.

- Regionalisera Skolverket så vi kan jobba mer tillsammans med den statliga nivån för att utveckla skolan.

- Effektivisera skolvalsprocessen och låt det regionala Skolverket sköta administrationen.

- Skapa förståelse för fördelningen av elever i en geografiskt stor kommun och den praktiska betydelsen för vårdnadshavare som kanske inte får skolskjuts till sitt val av skola.

Vad som blir verklighet får tiden utvisa.

Vi får dock hoppas att de borgerliga partierna i riksdagen vill ta sitt ansvar för att göra någonting åt saken.

Det är våra elever som är viktiga, inte att de fristående skolorna kan leverera vinster till sina ägare.