Den svenska naiviteten har ett högt pris

Om EU fortsätter att uppvisa brist på reformvilja måste vi vara beredda att sätta svenska nationella intressen främst.

Brister i matförsörjningen i kristider skulle få ödesdigra konsekvenser. Den inhemska produktionen måste därför höjas, skriver bland andra Europaparlamentarikern Charlie Weimers (SD).

Brister i matförsörjningen i kristider skulle få ödesdigra konsekvenser. Den inhemska produktionen måste därför höjas, skriver bland andra Europaparlamentarikern Charlie Weimers (SD).

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2020-12-17 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Coronapandemin har satt det svenska samhällets bristande beredskap i blixtbelysning.

Vi förlitade oss på utlandet för skydds- och sjukvårdsutrustning. Men i kristider står alla sig själv närmast. Det är logiskt.

Men naiviteten inför detta faktum har ett högt pris. Det finns därför anledning att se över Sveriges generella krisberedskap.

Ett avgörande inslag är en fungerande matförsörjning i kristid. Sveriges självförsörjningsgrad har under de senaste 30 åren sjunkit med 25 procentenheter – från 75 procent till endast 50. Detta kan delvis härledas till vårt EU-medlemskap.

Svenska myndigheter överimplementerar ofta EU:s direktiv.

Vårt land har i många fall infört strängare regler än vad andra länder gjort. Detta har medfört ökade kostnader och utslagning av svenska bönder, i synnerhet småbrukare. Följden blir importerad mat som varken bidrar till bättre djurhållning, försörjningssäkerhet eller bättre miljö.

Dessa små jordbruk var en slags kunskapsbank som Sverige kunde mobilisera för matproduktion i kristid.

Nu är de på väg att helt försvinna.

Orsaken är avsaknaden av kapital till investeringar för att kunna leva upp till EU:s regelverk, samt att tiden som krävs för att fylla i en ansökan är densamma – oavsett om jordbruket är stort eller litet. Men stödet till de stora jordbruken är betydligt större samtidigt som de stora företagen kan hyra in konsulter som ser till att maximera utfallet.

Ett Sverige med enbart ett storskaligt jordbruk kommer inte att kunna öka självförsörjningsgraden. Vi kommer även att sakna jordbrukskunniga personer, som krävs vid en akut matförsörjningskris.

Men detta är irrelevant för byråkrater i Bryssel. Det är inte deras bord.

Självförsörjningsgraden har sjunkit till kritiska nivåer. Vi har lärt oss av pandemin vad en bristande beredskap kan leda till.

Brister i matförsörjningen i kristider skulle få ödesdigra konsekvenser. Den inhemska produktionen måste därför höjas.

Sverigedemokraterna förespråkar en reformering av EU:s jordbrukspolitik med större inslag av nationella reformprogram.

Om EU fortsätter att uppvisa brist på reformvilja måste vi vara beredda att sätta svenska nationella intressen främst och överväga en åternationalisering av jordbrukspolitiken.