Du minns väl sommarlovet när du var 19?
Kompisarna du hängde med, första sommarjobbet, första lönen?
Du minns kanske den där konserten som kom att förändra ditt liv, utlandsresan, framtidsplanerna …
Det är tid som inte kommer tillbaka.
Många unga har förlorat dyrbar tid under pandemin. De har missat viktiga milstolpar som blir svåra att ta igen.
Men framför allt – många unga har tappat hoppet.
Coronapandemin har bidragit till ett flertal allvarliga samhällsutmaningar som riskerar att påverka ungas liv under lång tid framöver.
Fryshuset genomförde under mars och april i år en undersökning riktad till unga i åldern 13 till 25 år om hur de upplevde pandemin. Totalt fick vi in mer än 1 100 svar och resultatet var långt värre än vi hade befarat.
71 procent av de unga uppgav att deras mående påverkats negativt. 81 procent uppgav att de inte har eller vet om de har en röst i samhället för att påverka sin situation. 70 procent upplever att deras utbildning har påverkats negativt.
Unga oroar sig för framtiden och hur pandemin kommer att påverka deras fortsatta studier och möjligheter till att få jobb.
Det vi ser här är alltså tre olika faktorer som kombinerat kan bli livsavgörande för våra unga. Det är kombinationen av att må dåligt, uppleva sig maktlös och känna att framtiden är osäker.
Vi vet att fysisk isolering i kombination med ökad oro och minskad tro på den egna framtiden tillsammans är allvarliga riskfaktorer när det gäller psykisk hälsa. Vi vet också att när den sociala oron ökar i samhället riskerar många unga, som redan befinner sig i en utsatt situation, att drabbas ännu hårdare och hamna i ett långvarigt utanförskap.
Ungas oro inför framtiden är befogad och behöver tas på stort allvar.
Tidigare kriser har visat att det är oerhört viktigt att få in unga på jobb och en meningsfull sysselsättning under deras första tid på arbetsmarknaden. När krisen är över är det inte de som gick ut skolor eller blev arbetslösa under krisen som står först i kön.
Om vi inte investerar nu i våra ungas framtid och tar tag i ungdomsskulden kan det leda till ännu större problem. Det förrädiska är att det här är utmaningar som vi inte kan räkna på i någon balansräkning utan konsekvenserna kommer visa sig först om några år.
Det kan tyckas vara en mörk bild som målas upp men vi behöver ta frågan på största avtal, annars riskerar vi att bygga upp en flerårig skuld till våra unga. Vi behöver agera kraftfullt på de utmaningar vi ser – och vi behöver göra det nu.
Vi ser primärt tre kritiska områden som behöver extra insatser för att inte eskalera:
- Ungas psykiska hälsa
- Social trygghet
- Förutsättningar till sysselsättning med fokus på skola och arbete
De tre områdena hänger tätt samman.
Att säkerställa ungas psykiska hälsa är en av de viktigaste investeringarna vi kan göra för framtiden. Riskerna har uppmärksammats på flera håll under pandemin och vi är glada över att många tar den här utmaningen på allvar. Vi ser att det finns ett särskilt behov av att rikta insatserna mot de som gick ut eller kommer att gå ut gymnasiet eller universitetet under pandemin.
Det är inte bara offentlig sektor som behöver ta ett ansvar här. Vi måste inkludera civilsamhället och även fånga upp näringslivets behov och kraft. Vi uppmanar därför regeringen att tillsätta ett särskilt sakråd, och samtidigt avsätta resurser, för att bemöta ungdomsskulden och skapa förutsättningar för våra barns och ungas framtid.