Coronapandemin har påverkat oss alla. Inte minst sjukvården.
Stress, fysiska och psykiska utmaningar har blivit vardag.
Men all fantastisk personal har visat att det finns en styrka, en ryggrad i sjukvården.
Men det finns också en baksida. En baksida som fanns redan före coronapandemin.
Personal inom sjukvården har länge larmat om en ohållbar arbetssituation, stress och bristande löneutveckling. Detta har fått konsekvenser. De senaste månaderna har ett flertal erfarna sjuksköterskor sagt upp sig. Vårdplatser på Skellefteå lasarett har inte kunnat öppnas på grund av personalbrist.
Den största utmaningen Region Västerbotten står inför är att rekrytera kompetent personal.
Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. För att kunna behålla den, och för att säkra rekryteringen av framtidens medarbetare, måste regionen visa att de värdesätter det arbete de utför.
Region Västerbotten måste bli en bättre arbetsgivare.
Sjukvården är en kunskapsbaserad organisation. Metoder och behandlingar ska baseras på god evidens. Det innebär att man ska stötta, stödja och ge möjlighet till kompetensutveckling på alla nivåer.
Därför är det viktigt med fortbildning. Utbildningsstopp, som majoriteten använder sig av, sparar inga pengar – tvärtom.
Varför är det vårdpersonalen på olika nivåer som får betala priset och inte de som bär ansvaret?
Ibland liknar löneutvecklingen en flat-line. Vårt mål är att den mest erfarna på en arbetsplats ska tjäna dubbelt så mycket som en nyanställd i samma yrkesgrupp.
När erfarenhet underskattas kroknar människor. De säger upp sig. Det skapar stora kostnader för rekrytering, introduktion och handledning.
Trygg sjukvård kräver tid, kunskap och erfarenhet. Dit når vi inte med enbart nyutexaminerad personal – och absolut inte med för mycket hyrpersonal.
Vi har ett ansvar för att sjuka människor får god vård.
Florence Nightingale, världens mest kända sjuksköterska, sa redan 1869: ”Det är alltid billigare att betala arbetskraften sitt fulla värde. Underbetald arbetskraft är alltid dyrare.”