Vi sverigedemokrater har från allra första början varit kritiska till EU:s strategi för biologisk mångfald.
En strategi som bland annat bygger på att 30 procent av EU:s territorium ska vara skyddat.
Någon entydig definition av ordet skyddat finns inte. Men det hänvisas speciellt till de så kallade Natura 2000-områdena, vilka i svensk tappning är undantagna från brukande. Så är inte fallet i andra europeiska länder.
EU-strategin lägger till att en tredjedel av det skyddade territoriet, alltså tio procent av landytan, ska vara så strikt skyddad att vare sig skogsbruk, jakt eller fiske ska få förekomma.
Den strategin är ett övertramp från EU:s sida.
Hur vi skyddar våra arter på svenskt territorium ska inte avgöras i Bryssel.
Dessutom är argumentationen bakom behovet att skydda så stora områden svagt.
Sverige har, som övriga Europa, varit bebott och brukat sedan urminnes tider. Befolkningen över större delen av territoriet har minskat under lång tid. Det är bara i städerna som den har ökat.
Människans påverkan på landskapet i Europa är knappast större i dag än tidigare. Att detta är sant, över stora delar av jorden, bekräftas även av en stor studie som nyligen publicerades i tidskriften Nature (18/11 2020).
Den visar att det inte pågår ett stort globalt utdöende av däggdjur, sett i ett generellt perspektiv, utan bara inom vissa definierade geografiska områden och grupper av djur.
Det behövs inte enorma skyddade områden i Europa.
Snarare behöver vi finna vägar för att fortsatt kunna bruka ett försvinnande kulturlandskap.
Miljöpartiet talar ofta om vikten av att utveckla naturturismen. I Sverige är jakt och fiske betydande delar av den.
Det är lätt att tänka sig att fjällen och inlandets skogsområden skulle utgöra huvuddelen för vad som i Sverige kan hamna under EU:s strikta skydd. Något som även regeringens skogsutredning föreslår.
Jakt och fiske föreslås förbjudas i dessa områden. Dessutom kommer skogsbruket att stoppas, vilket hotar såväl lantbruket som sysselsättningen generellt i inlandskommunerna.
EU-strategin skulle slå undan benen för ekonomin i inlandet.
Vi sverigedemokrater undrar hur EU-kommissionen kunnat utveckla en strategi med ett så uppenbart ensidigt perspektiv, och så liten förståelse för glesbygdens villkor.
Det är uppenbart att regeringen inte nog hävdat Sveriges intressen i de här frågorna.
Nu måste regeringen skyndsamt agera för att säkerställa att EU-strategin för biologisk mångfald arbetas om i grunden vad gäller skogsbruk och skyddade områden.