Att backa tillbaka till det som är grunden är ibland det enda rätta.

Särskilt när det gäller handlingar som bygger på rädsla.

Det är därför viktigare än någonsin att vi står upp för öppna gränser inom Europa.

Därför är jag glad att en stor majoritet i Europaparlamentet kräver att Norge och alla andra länder inom Schengen snabbt avvecklar de gränshinder som de satt upp.

Den bristande logiken i att Västerbottningar är välkomna i Danmark, men inte i Norge och Finland, sätter fingret på att det behövs ett omtag. Gränshinder försämrar handel, turism och förtroendet mellan oss nordiska grannar.

Coronakrisen har utmanat såväl ländernas ledarskap som samarbetet de europeiska länderna emellan.

Att stänga gränserna var den omedelbara ryggradsreflexen för majoriteten av Europas stater – men inte för Sverige.

Nu när dammet börjar lägga sig har det blivit tydligt att stängda gränser inte längre är hållbart. Eller att det ens har varit en särskilt effektiv metod för att få kontroll på smittspridningen som fortsätter att existera inom samtliga länder.

Därför röstade Europaparlamentet för en tid sedan för en resolution, som jag är medförfattare till, där vi tar tydlig ställning emot gränser, för öppenhet.

Ibland är det lätt att glömma bort att hela Västerbotten gränsar till Norge. Samtidigt är Umeå bara en kort båtresa från Finland. Danmark, där Västerbottningar faktiskt är välkomna, ligger desto längre bort.

Men egentligen är frågan mer av principiell karaktär. De fortsatt stängda gränserna leder till att företag har stött på patrull när det gäller att få sina varor i ordning, medan enskilda har fastnat i olika länder på väg till eller från sina hemländer.

Detta trots en begränsad effekt på minskat smittskydd.

Gränshindren har lett till begränsad rörlighet och minskad handel. Inom hela Europa har säsongsarbetare inte haft det särskilt lätt med att få besked om sina arbeten i andra EU-länder, eller med att få arbetsvisum.

Det här gör att flera av våra jordbrukare, som är beroende av säsongsarbetare, sannolikt inte kommer att ha de resurser som behövs för att utföra det arbete som behöver göras i tid.

Situationen för asylsökande som fastnat på grund av gränserna har ofta varit katastrofal.

När de nordiska länderna inte vill öppna sina gränser för Sverige är det en katastrof.

Som politiker är det mitt jobb att se till att värna öppenheten och rörligheten för både människor och varor. Inte minst för Väserbotten där närheten till våra grannar är en tydlig vinst.

För turismen. För handeln. Och för företagen.

Nu när allt fler länder har börjat öppna sina gränser, vilket EU och EU-kommissionären Ylva Johansson (S) också har uppmanat till, måste den svenska regeringen sätta tryck på de nordiska länderna.

Vad är det nordiska samarbetet till för om vi vänder varandra ryggen när vi egentligen behöver varandra som mest?

Europa måste dra lärdom av den här krisen och se till att gränserna kan hållas öppna nästa gång vi ser något liknande.

Tecknen finns på att det här inte är en isolerad företeelse som aldrig kommer att hända igen; snarare tvärtom. Fler pandemier är att vänta.

Vi måste backa tillbaka från beslut som baserats på rädsla, och i stället fatta beslut som stärker EU-samarbetet och gynnar EU:s medborgare.

Vi måste, även genom en kris, hålla gränserna öppna och hjälpa varandra.