Det har under lång tid varit uppenbart att EU behöver ta ett större ansvar för flyktingpolitiken.
Hösten 2015 blev en markör för hur allvarlig situationen är; hela världen nåddes av bilder som visade skräckscener från Syrien och tusentals familjers flykt mot trygghet.
Den syriske pojken Alan Kurdi, vars livlösa kropp fotograferades på en strand nära turistorten Bodrum, blev en av alla symboler för det omänskliga som barn och vuxna ställs inför i sin flykt mot en tryggare tillvaro.
Tidigt i onsdags nåddes världen av nyheten om en fullt utvecklad brand i flyktinglägret Moria på Lesbos.
Flyktinglägren på Lesbos har länge fyllts av människor långt över lägrens kapacitet. Vid tidpunkten för branden bodde 13 000 människor i ett läger byggt för 3 000.
Tusentals desperata flyktingar har trängts ihop på små ytor vilket innebär stora problem både sanitärt och säkerhetsmässigt. Personerna i lägren utsätts för stora risker till följd av lägrens utformning och bristen på utrymme.
Efter branden står nu tusentals asylsökande utan hem och har utöver sin pågående flykt ytterligare ett stort problem att hantera. Allt i en tid där ingenting är sig riktigt likt på grund av coronapandemin.
Detta är vad som kan hända när medlemsstaterna i EU inte tar sitt ansvar inom migrationsfrågan. Tusentals personer trycks ihop på alldeles för små anläggningar – vilket gör tragedier som denna än mer påtagliga.
Branden är en bitter påminnelse om vilket akut problem vi står inför i ett Europa där migrationspolitiken för närvarande inte fungerar. Första landet-principen har inneburit att vissa länder har fått bära en oproportionerligt stor del av bördan medan andra vägrat ta emot asylsökande.
Hade det från början funnits en rättvis fördelning medlemsländerna emellan så hade vi sluppit överfulla och osäkra förläggningar, och tragedier som den i Moria hade kunnat hanteras mer kontrollerat om förutsättningarna var annorlunda.
Detta är en fråga som Centerpartiet lyft upprepade gånger. Det är hög tid att EU:s asylpolitik kommer på plats så att bördan kan fördelas jämnare i enlighet med den solidaritet som EU kämpar för.
De personer som tidigare hade sina hem i lägret är nu återigen på flykt från en anläggning där allt har brunnit ned, inklusive papper och ID-handlingar.
En del av de drabbade har även testat positivt för coronaviruset vilket bidrar till ytterligare ett katastrofläge.
Hösten 2015 förfärades vi av bilderna på syriska flyktingars verklighet. Alan Kurdi blev en symbol för de orättvisor som skördar liv som aldrig fick en chans att börja.
Hösten 2020 står en flyktingförläggning i Lesbos i brand. En flyktingsförläggning som huserar flera tusentals asylsökande,
Tragedin i Moria symboliserar det ohållbara och omänskliga i att ha flyktingläger fyllda långt över bristningsgränsen.
Hur många fler katastrofer kommer behöva inträffa innan EU agerar och tar ansvar för flyktingpolitiken?