Sverige återhämtar sig från den lågkonjunktur som coronaviruset orsakat.
Nu är det viktigt att politiker på såväl lokal som nationell nivå stimulerar de små och växande företagen.
Det är dags att ta tag i en viktig företagarfråga som hamnat lite i skymundan: att begränsa den offentliga driften av näringsverksamhet i konkurrens med de privata företagen.
Många svenska kommunledningar nöjer sig inte med att skapa ett generellt gott företagsklimat och hantera sina kärnuppgifter. De startar egna kommunala företag som konkurrerar med de lokala näringsidkarna.
Även staten och regionerna ägnar sig i alltför stor utsträckning åt att driva företag.
När offentlig sektor äger företag, som bedriver näringsverksamhet, kan en skev konkurrenssituation uppstå där den aktör som reglerar företagen kan ha egna intressen i kraft av att denne äger och driver företag.
Det finns 2 918 offentligt ägda bolag i Sverige. Men bara åtta procent av dem verkar inom offentlig förvaltning. Den stora majoriteten – 92 procent – är verksamma inom näringslivet.
Bland de företagens knappt 200 000 anställda verkar 84 procent i näringslivet och 16 procent i offentlig förvaltning. Sammanlagt hade dessa företag en omsättning på 613 miljarder kronor, varav 95 procent var i näringslivet och enbart fem i offentlig förvaltning.
Denna statistik visar att offentligt ägda bolag framför allt är inriktade på näringsverksamhet snarare än på offentlig förvaltning.
Offentligt ägda företag verkar inom allt från tillverkningsindustrin till hotell- och restaurangnäringen, från transportbranschen till mineralutvinning.
För det lokala näringsliv skulle stora möjligheter skapas om man begränsar den offentliga driften av näringsverksamhet som konkurrerar med de lokala företagen. För Västerbotten skulle det röra sig om 598 nya jobb.
För verksamheter som ligger utanför kommuners och regioners kärnuppgifter – till exempel kommunalt drivna restauranger – kan en lösning vara att verksamheterna säljs.
När det kommer till verksamheter som skolor och fastighetsbolag kan de fortsatt vara offentligt ägda. Men det skulle då vara möjligt att delar av arbetet flyttas till små och medelstora företag. Till exempel skulle fastighetsbolag fortsatt kunna ägas av kommunen, men upphandla tjänster som städning och fastighetsskötsel i stället för att sköta dem i egen regi.
Denna fråga har tidigare lyfts i samhällsdebatten. 2007 publicerade till exempel Konkurrensverket boken ”The Pros and Cons of Competition in/by the Public Sector”, i vilken internationella forskare lyfte fram att det är problematiskt att kommuner, regioner och staten äger företag som agerar på privata marknader.
Boken presenterade en teoretisk grund till varför det är problematiskt att offentlig sektor äger näringsverksamhet samt hur detta står i konflikt med den offentliga sektorns roll som reglerare av marknader.
En fördel av att den offentliga sektorn begränsar sin privata näringsverksamhet är att den då i högre utsträckning kan fokusera på sina kärnuppgifter: välfärd och infrastruktur. En annan fördel är att intressekonflikter minskar i de fall där kommunledningar reglerar de lokala företagen, samtidigt som de själva driver företag i konkurrens med andra på marknaden.
Den kanske främsta fördelen är att det lokala ekosystemet av små och medelstora företag stärks så att Sveriges kommuner får fler och mera livskraftiga små och medelstora företag.
I förlängningen menar vi att resultatet blir ett starkare lokalt näringsliv runtom i Sverige, en bättre fungerande offentlig välfärd och mindre intressekonflikter.