Älgjakten pågår.
Det är en betydelsefull rekreation för många som även ger ett eftertraktat kött på våra tallrikar.
Än viktigare är att jakten håller viltstammarna på rimliga nivåer så att skogen tillåts växa och antalet trafikolyckor minskar.
Tyvärr fungerar inte dagens älgförvaltning som önskat. De älgar som ska fällas fälls inte i praktiken. Det leder till betesskador för enorma belopp.
Skogsbruket och Skogsstyrelsen accepterar att fem procent av tallarna skadas per år av klövviltsbete.
Men när betesskadorna i realiteten överstiger dessa fem procent får skogsbruket betala 11,9 miljarder kronor – värdet i förädlingsled – utöver ramen för en tolerabel skadenivå.
Det visar en ny rapport som tagits fram i samarbete mellan skogsägarföreningarna och skogsbolagen. Till detta kommer kostnader för trafikolyckor och spårbunden trafik.
I Västerbotten kostar älgarna skogsägarna 1,2 miljarder kronor utöver tolerabel skadenivå. Det motsvarar mer än Lycksele kommuns intäkter under ett år. Viltskadorna är alltså på intet sätt försumbara.
Skogsägarna kan genom anpassad skogsskötsel bidra till foderskapande insatser så att älgen i mindre utsträckning betar på träd som man vill ska få möjlighet att växa. Men det räcker inte för att få en älgstam i balans med fodertillgången.
Jakten är den enskilt viktigaste åtgärden för att hålla viltstammarna på en acceptabel nivå.
Skogsnäringen är av största betydelse för hela landet. Vissa bygder är helt beroende av skogsbruk och om uttagen från skogen minskar kan industrier försvinna. Med kringtjänster rör det sig om många arbetstillfällen.
Men det handlar inte bara om att skogsägare får se sina investeringar gå förlorade. Med minskad skogstillväxt blir förlusterna av mängden förnybar råvara och biobränsle betydande.
En annan konsekvens är ett lägre upptag av koldioxid. För att skogen ska fungera optimalt som koldioxidfälla krävs att den sköts aktivt. Men i områden med extrema betesskador blir det både svårt att bruka skogen och att få den yngre generationen att intressera sig för ett övertagande.
Dagens modell för en älgstam i balans fungerar inte. Vi på LRF menar att regeringen måste ta ett omtag kring viltskadeproblematiken och tillsätta en ny jaktlagsutredning. Den nu gällande jaktlagen beslutades 1987 och är föråldrad.
En lag som i praktiken bara ger påföljder om det fälls för många eller fel djur kan inte fördela ansvar både bland de som vill gynna vilt och de som vill begränsa vilttillgången.
En jaktlag som kan balansera viltets värden mot viltets kostnader är högsta prioritet för LRF.