Burträsk – en pensionering från folktandvårdslöshet?

Förhoppningsvis har det inte undgått någon att Folktandvården i norra länsdelen är underbemannad i förhållande till listade patienter.

”Därav tänker jag att en person i närområdet som har sina rötter, sin bas, sin familj här, vore vad som behövs för att ge Burträsklandets befolkning en långsiktig förutsättning för att behålla sin folktandvård i en dräglig utsträckning.”

”Därav tänker jag att en person i närområdet som har sina rötter, sin bas, sin familj här, vore vad som behövs för att ge Burträsklandets befolkning en långsiktig förutsättning för att behålla sin folktandvård i en dräglig utsträckning.”

Foto: Martina Holmberg / TT

Debatt2024-10-07 04:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förklaringarna till det är många och ligger på flera beslutandenivåer. Här och nu riktar jag mig till alla individer i området som tycker att Folktandvården är viktig: Utbilda er till tandvårdsyrken.

För tillfället finns en tandläkare, en tandhygienist och en tandsköterska fast anställda i Burträsk. Samt tre pensionärer som jobbar som tandsköterskor någon dag var per vecka (tack till er). Folktandvården Burträsk betraktas som välbemannad fastän vi inte räcker till ens hälften av alla listade patienter hos oss. Jämför vi med övriga så kallade ”ytterkliniker” så existerar Byske, Boliden och Kåge på sparlåga med bemanning någon dag per vecka från Skellefteå.

Nyss var det tandläkarbristen som var det stora hindret, nu är det tandsköterskebristen. Tandläkarrekryteringar uteblir i både Burträsk och Skellefteå eftersom det inte finns tillräckligt många tandsköterskor. Nu är vi alltså en (1) nära förestående pensionering av sista tandsköterskan från en överhängande risk för nedläggning.

Tillspetsat? Ja, kanske det, men faktum är att en verksamhet bemannad av tillfälliga lösningar som ska pendla ut från Skellefteå är kortsiktig och innebär en mycket sämre arbetsmiljö. Som i sin tur utgör en oattraktiv arbetsplats. Minst en fast anställd tandsköterska som håller klinikens arbete flytande är av yttersta vikt för arbetsmiljön.

Därav tänker jag att en person i närområdet som har sina rötter, sin bas, sin familj här, vore vad som behövs för att ge Burträsklandets befolkning en långsiktig förutsättning för att behålla sin folktandvård i en dräglig utsträckning.

Det behövs lokalt engagemang för att hålla uppe även denna samhällsservice på sikt. Regionen kan försöka locka folk från södra Sverige, men det blir endast i undantagsfall långsiktiga lösningar. Urbaniseringen har länge drivit på en koncentration av folk till södra Sverige.

Många av de unga som utbildar sig till tandläkare i Umeå flyttar hem till storstadsområdena lagom till sin familjebildande livsfas. Det är såklart rimligt att vilja vara nära sin familj när man får barn själv. Vi behöver fler ungdomar från Burträsk, Byske, Kåge, Skellefteå, Västerbotten som gör samma sak – utbildar sig inom tandvårdsyrken och kommer hem.

Eva Sundbom, allmäntandläkare