Bra och mindre bra förslag i Tidöavtalet

Svensk sjukvård har stora problem med tillgänglighet och långa vårdköer. Med en ny regering finns det anledning att granska det avtal som man presenterat vad gäller hälso- och sjukvården.



Liberalerna Birgitta Burström, Lars Jacobsson och Maria Lundqvist Brömster skriver om Tidöavtalet.

Liberalerna Birgitta Burström, Lars Jacobsson och Maria Lundqvist Brömster skriver om Tidöavtalet.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Debatt2022-11-09 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Enligt avtalet är det överordnade målet en väsentligt ökad tillgänglighet till en likvärdig och högkvalitativ vård i hela landet. Vad beträffar kompetensförsörjningen vill man genomföra en nationell behovsinventering och förbättra arbetsmiljön. Personal måste vilja stanna kvar i den offentliga vården. Vården kritiseras för att allt större resurser satsas på administration och byråkrati. Vi liberaler är helt övertygade om att det måste till ett systemskifte så att vården inte belastas med onödiga arbetsuppgifter. Personal inom vården måste få ett mycket större inflytande på organisation och innehåll. Vårdplatsbristen och vårdköerna kan bara lösas genom mer personal. Region Västerbotten måste börja prioritera och värdesätta sin personal.

Regeringspartierna vill också få till stånd ett enhetligt journalsystem för hela landet vilket är helt nödvändigt. Ett ökat statligt inflytande och ansvar för vården ska också utredas. Frågan om sjukvårdens problem löses av ett nytt huvudmannaskap är tveksamt, däremot kan nationell samordning inom vissa områden, exempelvis personalförsörjningen, vara av godo.

Regeringen har identifierat ett antal vårdområden som särskilt eftersatta. Dessa är primärvård, missbruksvård och kvinnosjukvård/förlossningsverksamhet. Primärvården måste byggas ut väsentligt vilket kommer att kräva mer personal. Missbruksvården måste professionaliseras. Beroendetillstånd är sjukdomar som förvisso har sociala konsekvenser men som ska skötas inom sjukvården och inte inom socialtjänst och i polishäkten. Regeringspartierna vill också satsa mer på den psykiska hälsan och självmordsprevention, en inte så lätt uppgift men nödvändig.

Förlossningsvården måste tryggas i hela landet och återigen handlar det om personalens arbetsvillkor som måste förbättras liksom deras löner. Förlossningsvård är en högspecialiserad och ansvarsfull verksamhet och förtjänar bättre villkor.

Sammantaget kan vi konstatera att det är en överväldigande uppgift som den nya regeringen tagit på sig, men inte omöjlig. Mycket av det regeringen säger sig vilja åstadkomma inom området hälso- och sjukvård är välkomnat. Det finns dock en del direkt olämpliga förslag som vi liberaler i regionen har svårt att acceptera. Förslaget att ta bort rätten till tolk innebär inte bara en försvåring av vårdpersonalens arbete utan innebär också uppenbara patientsäkerhetsrisker när kommunikationen försvåras. Likaså gäller förslaget om att utreda om ”bristande vandel”, där missbruk kan vara skäl för utvisning. Beroende ska inte kopplas till brister i beteende utan ses som den sjukdom det är. Vård ska ges med respekt för alla människors lika värde.

Birgitta Burström, regionpolitiker (L)

Lars Jacobsson, regionpolitiker (L)

Maria Lundqvist Brömster, regiongruppledare (L)