I Sverige finns det drygt 280 000 jägare.

Män och kvinnor som hjälper till med att hålla viltstammen på en rimlig nivå.

Personer som värdesätter upplevelsen av att få vara i skog och mark, avkopplingen från vardagens stress.

Detta vill EU-kommissionen sätta stopp för genom att införa ett förbud mot blyammunition vid jakt i våtmarker.

Låt mig inledningsvis få konstatera: självklart håller jag tanken om att minska miljöpåverkan högst. Men för att omställningen ska vara hållbar måste den ske på ett förnuftigt sätt.

Så är inte fallet med EU-kommissionens förslag om att begränsa användningen av blyammunition vid jakt i våtmarker.

EU-kommissionen vill alltså ha ett förbud mot blyammunition vid jakt i våtmark. Till detta lägger man ett förbud mot att inneha blyammunition i närheten av en våtmark.

Och så vänder man på bevisbördan och säger att det är jägaren/medföljaren som ska visa att man inte har för avsikt att använda blyet. I strid med västerländsk rättstradition där bevisbördan ligger på åklagaren.

Förslaget innehåller även en för svenskt vidkommande svårförståelig definition av vad en våtmark är.

Den svenska synen skiljer sig från den övriga europeiska. Vi ser exempelvis inte torvmarker som våtmark, vilket kommissionen gör. Därmed kan stora delar av Sverige betecknas som våtmark.

Blyammunitionen ska fasas ut. Men först när bra alternativ finns. Utfasningen kan inte ske över en natt.

Sverige har oerhört professionella viltvårdare, som i enlighet med myndigheternas beräkningar och beslut ser till att de vilda djurens stammar håller en bra och kontrollerad nivå.

Våra skogar och vildmarker skulle se helt annorlunda ut om inte viltet hölls i schack.

Min uppmaning till EU-kommissionen är enkel: dra tillbaka förslaget. Gör om.

Ta bort förslaget om bevisbörda och definition av våtmark och säkerställ en utfasning av blyammunition på lång sikt.

Jag har tillsammans med partikollegan Johan Danielsson (S) också ställt en fråga till kommissionen om detta. Svaret har inte kommit ännu, men vi ger oss inte. Detta är alltför viktigt för att vi ska lägga oss platt.

På torsdag (3/9 2020) ska frågan avgöras för tredje gången. Två gånger tidigare har mer eller mindre samma formuleringar avslagits.

Vi kan inte annat än högljutt väsnas för att beslutet också en tredje gång blir ett nej.

Det är vi skyldiga miljön och den europeiska jägarkåren.