Vill du vinna i ett spel finns det flera taktiker.
Du kan försöka vara den bästa spelaren, genom att spela så bra som du kan, eller försöka få andra att förlora genom att förstöra för dem.
Båda taktiker är tillåtna och kan leda till seger.
Inom politiken kan vi se hur vissa – vi kallar dem de blå och bruna spelarna – använder sig av den andra taktiken. De lyfter fram vissa politiska beslut som misslyckade och att andra spelare – vi kallar dem de gröna spelarna – bär ansvaret för dem.
Ett exempel är plastpåseskatten. En ganska obetydlig fråga som blå spelare – med en L-formad spelpjäs – drivit igenom. Andra blå och bruna spelare använder sedan plastpåseskatten för att förlöjliga de gröna. Trots att de inte drivit frågan.
Detsamma gäller debatten om energibristen. Under 363 dagar 2020 producerade Sverige mer energi än vad som användes. Det gjorde att kolkraftverk i övriga Europa minskade sina utsläpp.
Det är dock de tre andra dagarna det året som de blå och bruna fokuserar på. Helt enligt taktiken att förstöra för de gröna.
Även det som sker utanför själva spelplanen framställs som de grönas misslyckande. Exempelvis när företag väljer att stänga kärnkraftverk eller driva kolkraftverk påstår de blå och bruna att det är de grönas fel. Även om de gröna inte bestämmer över företagen.
Att försöka få motståndarna att förlora är ingen oväntad taktik från ett oppositionsparti.
Men oppositionen styr inte och tar inte ansvar för några beslut. Därför är det riskfritt att gå till attack mot dem som styr, som inte lika lätt kan gå till motattack. Framförallt om de som attackerar inte har egna motförslag.
För en regering är det bättre att försöka vinna genom att spela så bra som möjligt. I Västerbotten borde den taktiken fungera bra eftersom vi ser de grönas politik ge resultat när en ny grön industri växer fram.
Oavsett vilken spelpjäs du hejar på stöttar de flesta utvecklingen. Men trots det får de gröna sällan uppskattning för vad deras politik lett till. I stället är det framförallt de blå och bruna som sätter bilden av de gröna. De svartmålar de gröna och grönmålar sig själva i hopp om att ingen ser skillnaden.
Det bästa med det politiska spelet kvarstår dock. Nämligen att reglerna skapas av oss, folket, och att det är vi, folket, som väljer taktik att stötta.
Vi bestämmer vem som står kvar på brädet i nästa runda, och vem som ska bort. Vi bestämmer förutsättningarna för nästa spels regler.
Det är vi som i slutändan styr det politiska spelet.