Bara då kan staten göra rätt investeringar i infrastruktur och regional utveckling. Modellen som SCB använder tar inte tillräcklig hänsyn till regional fördelning. Det innebär att investeringar och stöd för att öka exporten styrs till fel del av landet.

Detta på grund av en beräkningsmodell som bygger på en nationalekonomisk analys som inte tar tillräcklig hänsyn till den regionala fördelningen av exportvärdet. 

Med en kompletterande metod kan man konstatera att en mycket större andel av varuexporten är regionalt fördelad jämfört med vad vi tidigare kunnat utläsa. Regioner har felbedömts med hundratals procents av sin totala export.

SCB:s exportregister består av aggregerade (ihopklumpade) siffror på koncernnivå, vilket innebär att företag som har arbetsställen på fler platser i landet får en missvisande inregistrering till det statistiska underlaget. 

I en större koncern kan till exempel huvuddelen av produktionen bedrivas på andra orter än där huvudkontoret finns. Likaså utgår exporten i många fall från dessa orter, men det syns inte i statistiken då exporten skrivs på koncernnivå. Det vill säga där huvudkontoret är beläget.

Bilden av Sverige förändras då vi får upp ögonen för var produktionen och exporten finns. Vi får en klarare uppfattning om vad landsbygd och kommuner utanför de större städerna bidrar med till vårt land. 

Där export och import sker dagligen behöver staten satsa på infrastruktur i form av trafiklösningar, tele- och IT- infrastruktur samt stärka närvaron av statlig service.

Enligt den nationella transportplanen för 2018- 2029 framgår tydligt att staten noterat att Sveriges export ökar och att godstransporterna kommer behöva utökas under planperioden. 

Med hänsyn till detta är det än mer angeläget att uppfattningen om var produkter skapas eller bryts är så nära sanningen som möjligt så att satsningar på infrastruktur sker där de gör nationalekonomisk nytta. 

Därför behövs en ny beräkningsmodell för regional exportstatistik.