Miljöpartiet i Västerbotten ifrågasätter att Renforsens behandlingshem utanför Vindeln är det enda av elva SiS-drivna LVM-hem som utreds för nedläggning nu när efterfrågan minskar.
Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för individuell anpassad tvångsvård. Man driver elva LVM-hem i Sverige med totalt 400 vårdplatser. Ett av behandlingshemmen ligger norr om Gävle, i Vindeln.
Här jobbar ett 40-tal anställda i en verksamhet som behandlar män med missbruksproblem.
Nu har efterfrågan på den här typen av behandlingsplatser minskat. Därför ska SiS se över verksamheten.
Men det enda behandlingshem som utreds om ett vara eller icke vara är Renforsen. Motiveringen är att lokalerna är missanpassade och att det är svårt att få tag i personal.
Det är ingen som ifrågasätter den problematiken. Men vi vill poängtera hur mycket tyngre argumenten för att behålla Renforsens behandlingshem väger.
Statlig närvaro i hela landet händer inte genom att utlokalisera ett fåtal myndigheter. För att alla kommuner ska vara beboeliga måste det finnas arbetstillfällen.
Staten ska göra vad den kan för att fördela arbetsplatser och sprida kompetenser. Det ska ske kontinuerligt.
Många av de som vårdas på behandlingshem är i 30-årsåldern. De har ett långt liv kvar att leva.
De behöver ofta komma bort från den miljö som de kopplar ihop med missbruket.
Att komma till en kommun som Vindeln ger möjlighet att fokusera på behandling. Men också chans att etablera sig i kommunen. Här finns bostäder, möjlighet till utbildning. Här är det också i viss mån brist på arbetskraft.
Vi måste börja se små kommuner och norra Sverige som en tillgång och resurs för vårt land.
Att inte bedriva någon behandlingsverksamhet för missbrukare norr om Gävle visar på en brist på insikt i hur människor i Sverige lever och verkar.
Praktiska problem, som anpassade lokaler, går att lösa. Det är svårare att utveckla en avvecklingshotad kommun.