Vi har i drygt ett år levt med en pandemi.
En pandemi som omkullkastat mycket för oss personligen. Men också för vårt län, för våra företag och för andra samhällsaktörer.
Människor har ofrivilligt hamnat i ensamhet. Många har förlorat sina jobb, familjers ekonomi har raserats. Den psykiska ohälsan har ökat, det har även våldet i familjer gjort.
I BRIS (Barnens rätt i samhället) årsrapport från 2020 – ”Första året med pandemin – Om barns mående och utsatthet” kan vi läsa att pandemins följder blivit särskilt utmanande för de barn som redan innan pandemin befann sig i en utsatt situation.
Barn vittnar om att deras psykiska ohälsa ökade när skolan stängde. Skolan är många barns ”frizon”, deras trygghet.
BRIS skriver i sin rapport att samtalen med barn ökat med 16 procent. Samtalen om ångest med 61, samtalen om nedstämdhet med 55, samtalen om familjekonflikter med 43, samtalen om psykiskt våld med 32 och samtalen om fysiskt våld med 28 procent.
Vi måste dock komma ihåg att barns utsatthet inte är ny. Den har däremot förstärkts under pandemin. Många barn vittnar om att vuxna sviker dem, att samhället sviker dem.
Dessvärre är det så. Vi har i dagarna tagit del av de brister som finns på HVB-hem och SIS-hem. Brister som även finns vid placering av barn i familjehem. Åtgärder och insatser, som enligt lagstiftning ska vara ett skydd för redan utsatta barn, blir i dessa fall ett svek.
Det är helt oacceptabelt. Ytterst är det vi politiker som bär det största ansvaret.
Nu händer det saker på nationell nivå. Det är någonting som vi liberaler välkomnar.
Dels har regeringen och samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna tillsatt en särskild utredare som ska lämna förslag på en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.
Vidare har utredningen ”En sammanhållen god och nära vård för barn och unga” nyligen överlämnats till regeringen. Det är viktigt att det görs insatser på bred front, förebyggande där flera aktörer som primärvård, skola och socialtjänst samarbetar.
Vi liberaler välkomnar detta. Men konstaterar samtidigt att om samhället skulle ha levt upp till den lagstiftning som finns, där barnets rätt förstärkts i såväl socialtjänstlagen som i hälso- och sjukvårdslagen och i barnkonventionen, skulle betydligt fler barn och unga, som lever i utsatthet, kunnat få det stöd och det skydd som de har rätt till.