Barn som mår dåligt behöver ansvarstagande vuxna

Liberalernas gruppledare i regionen Maria Lundqvist Brömster skriver om hur den psykiska ohälsan hos barn ökar och hur den bristande tillgängligheten till BUP oroar.

Varje dag tar BRIS emot mängder av samtal som vittnar om en betydande utsatthet och otrygghet för många barn.

Varje dag tar BRIS emot mängder av samtal som vittnar om en betydande utsatthet och otrygghet för många barn.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2022-12-12 09:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hos Bris är samtal från barn som utsätts för våld en daglig realitet. Samtalen handlar om allt ifrån fysiskt och psykiskt våld som barn upplever och utsätts för i hemmet, om sexuella övergrepp på olika arenor som barn befinner sig i, om våld och utsatthet i skolan och om att växa upp i ett område där våld och kriminalitet finns närvarande och påverkar barnens vardag.

Två år av pandemi har drabbat många av oss hårt. Människor har ofrivilligt hamnat i ensamhet, våldet i familjer har ökat, familjers ekonomi har raserats, konsumtion av alkohol har tilltagit. Det finns all anledning att följa upp hur barn och ungas psykiska ohälsa har påverkats under pandemin. 

Från skolorna har man påtalat att fler barn och unga stannat hemma. Barn med problematisk skolfrånvaro har ökat.  I Friends senaste mätning av tryggheten i grundskolan framkommer att andelen barn som mobbats under en längre tid ökat markant från 67% 2014/2015 till 81 % 2021/2022. 

Barn och unga behöver trygghet. De behöver vuxna som bryr sig och myndigheter som samverkar.  Återkommande får vi i media ta del av flertalet berättelser om barn och unga som kommit i kläm på grund av bristande samverkan mellan socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. Det är långa väntetider för utredningar inom barn och ungdomspsykiatrin och den första linjens sjukvård behöver förstärkas. 

Den psykiska ohälsan är den som ökar mest i samhället, inte minst bland barn och unga. Problematiken med den bristande tillgängligheten inom BUP har funnits under mycket lång tid i regionen och det är mycket oroande.  Om inte barn och unga får hjälp i tid riskerar ohälsan att fortsätta in i vuxenlivet. 

En tidig insats och en sammanhållen vård är därför mycket viktig. Det är helt oacceptabelt att barn och unga som uttrycker att de inte längre vill leva inte får den hjälp de behöver utan enbart ordineras antidepressiv medicin utan att erbjudas samtalsbehandling. Det är helt oacceptabelt att barn och föräldrar som fått sitt första besök på BUP sedan ska få vänta upp till ett år eller längre innan en planerad utredning av barnet vidtas. Dessa år av väntan för den unge och föräldrarna är outhärdlig och utsätter den unge och dennes familj för ytterligare lidande.  Var finns barnperspektivet?