Att motionera får inte bli en fråga om att ha råd

Att kunna röra sig längs vägar, i motionsspår och i naturen är en frihet och en gemensam rättighet.

Att kunna gå ut och springa, eller bara ta en rask promenad är inte längre självklart.

Att kunna gå ut och springa, eller bara ta en rask promenad är inte längre självklart.

Foto: Charlie Riedel/AP Photo/TT

Debatt2020-09-11 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den här veckan pågår Blodomloppet i Umeå.

2020 har ställt mycket av vad vi tagit för givet på ända.

Att kunna gå ut och springa, eller bara ta en rask promenad är inte självklart.

Vi har ändå kommit lindrigt undan. Vi har inte begränsningar i när, var eller hur mycket vi får vara ute i samhället.

I andra länder kan det krävas papper på att en bor där en är ute och motionerar.

Man kan inte heller vara ute på alla tider under dygnet – eller bara under en begränsad tid.

För många kvinnor, men också för minoriteter och socialt utsatta grupper runt om i världen, är hinder för att kunna röra sig fritt ingenting nytt. Pandemin har för dem gjort det ännu svårare att kunna röra sig fritt och få använda sin kropp.

Att vara begränsad påverkar den fysiska och mentala hälsan.

Att kunna röra sig längs vägar, i motionsspår och i naturen är en frihet och en gemensam rättighet som många av oss tar för given. Men på många håll i världen går det inte att springa. Vägnätet är gjort för bilar, det finns inte trottoarer eller gångvägar. Motionsspår är inte offentligt finansierade och öppna för alla.

Även här i Sverige har samhället lämnat mindre och mindre utrymme att röra sig på och ta hand om sin hälsa.

För de av oss som bor utanför tätorten är kanske inte tillgången till natur problemet, utan möjligheten att hinna träna med långa pendlingsavstånd. Eller att våga ge sig ut på dåligt belysta vägar utan en riktig, bred vägren.

För de av oss som bor i tätorterna har vi sett gång på gång att biltrafiken prioriteras framför möjligheten att gå, springa eller cykla i vardagen.

Bostadssegregationen och vinstintresset innebär att tillgången till friluftsområden och idrottsplatser nära hemmet prioriteras bort.  När ojämlikheterna ökar minskar också möjligheterna att delta i idrott- och föreningsliv.

Det blir en fråga om att ha råd.

För oss är rätten att kunna röra sig fritt, att få använda sin kropp och att få må bra en rättighet.

Därför arbetar vi för allas lika rätt till hälsa och rörelse.

Vänsterpartiet kräver en omställning i samhället. Hälsa och välmående för alla – inte bara de som har råd, och att vi gemensamt skapar möjligheter för alla att få träna, röra sig och må bra.