En utmaning är att bruka, men inte förbruka tillgångar, skog, malm, vatten, vind och fjäll.
I vår region har vi att hantera olika former av motstående intressen där brukandeintresset ställs mot bevarandeintresset.
Rennäringen är kanske den näring som på flera sätt hamnar i fokus.
Det är en avgörande fråga för oss att hitta metoder för att konstruktivt och framåtsyftande kunna hantera frågor om exploatering och bevarande. Vi har en lång erfarenhet av både goda och dåliga exempel att relatera till.
Samrådsprocesserna måste utvecklas! Därför borde vi utveckla ett kunskapscenter i Västerbotten.
Ett kunskapscenter som:
neutral samtalspart som hjälper lokala parter att hitta lösningar på motstående intressekonflikter vid aktuella tillståndsprövningar
samlar in och förmedlar konkreta erfarenheter av hur olika konflikter/motsättningar hanterats, både positivt och negativt
förmedlar aktuell forskning och nyheter inom området
Västerbotten har goda förutsättningar att vara ledande i klimatarbetet, bland annat utifrån stora naturtillgångar och naturresurser.
Vår region har förutsättningar för att möta efterfrågan bland annat på:
trävaror för mer byggande i trä
metaller och mineraler nödvändiga i klimatarbetet
fossilfri produktion av el
En av förutsättningarna för att det ska kunna ske är att produktionen sker på ett smart sätt.
Utifrån historien, som innehåller en rad dåliga exempel, där bland annat miljöfrågor hanterats på ett minst sagt dåligt sätt, ska vi i länet visa att naturresurser kan brukas på ett långsiktigt hållbart sätt.
En annan förutsättning är att infrastrukturen möjliggör smarta och miljövänliga transporter.
Jag menar att mer av värdena, som skapas tack vare naturtillgångar och naturresurser, ska stanna i de regioner där de produceras.
Det är väsentligt att stabila samhällen växer upp och utvecklas där naturresurser på olika sätt brukas.