Det är välkänt att lönerna i Sverige följer en tydlig klass och könstrappa där arbetarkvinnor tjänar minst och män i tjänstemannayrken tjänar mest.

Att kvinnor i arbetaryrken har lägst löner har flera förklaringar. En är att vi i Sverige har en starkt könssegregerad arbetsmarknad. Män och kvinnor arbetar generellt i olika sorters yrken och sektorer. Och det är de kvinnodominerade sektorerna som har lägst löner. Ju fler kvinnor i en bransch, desto lägre löner.

Det här manar till fortsatt kamp för mer jämställda löner. Men det finns en helt avgörande sak att börja med. Det handlar om hur mycket kvinnor i arbetaryrken förlorar på att de inte tillåts arbeta heltid. Även arbetarmän och i viss mån kvinnor i tjänstemannayrken drabbas av ofrivillig deltid. Men ingen grupp på arbetsmarknaden drabbas lika hårt av den som arbetarkvinnor. Alltså den grupp som redan från början har lägst löner. Vi ser det i välfärden där offentliga arbetsgivare ibland inte erbjuder heltid trots en skriande brist på arbetskraft. Vi ser det i den kvinnodominerade handeln där stora arbetsgivare allt oftare hyvlar arbetstiden.

Det här ger stora effekter direkt i kvinnors plånböcker. LO har tagit fram ett mått på vad de utbredda deltiderna betyder i faktisk månadslön. I Västerbottens län arbetar 55 procent av arbetarkvinnorna deltider. Här motsvarar genomsnittslönen, inklusive rörliga tillägg, för en kvinnlig LO-förbundsmedlem 28 100 kronor i månaden. Men då är alltså ingen hänsyn tagen till att alla som vill inte får arbeta heltid.

Den faktiska månadslönen är i själva verket 23 042 kronor för LO-kvinnorna. I klartext betyder det att LO-kvinnor i Västerbottens län förlorar 5 058 kronor i månaden jämfört med om alla fick arbeta heltid.

Återigen: det finns mycket kvar att göra för att komma till rätta med ojämställda löner i Sverige. Att arbetsgivare slutar upp med det utbredda missbruket av deltider måste vara ett första självklart steg. Alla som vill måste ha rätt till en heltidslön det går att leva på. Allt annat leder i förlängningen till ännu större orättvisor i form av att kvinnor får sämre pensioner och i slutänden sämre möjligheter att ta den ekonomiska makten över sina liv.