Folkbildningen fyller en viktig funktion i ett fritt och demokratiskt samhälle.
Genom bildning ökar inte bara individens möjligheter till självförverkligande utan också förmågan att aktivt kunna deltaga i samhällets demokratiska processer.
Under demokratins framväxt har folkbildningen spelat en viktig roll.
Det gör den än i dag, och det kommer den att göra även i framtiden.
I dagens politiska samtal finns det meningsskiljaktigheter kring folkbildningens roll och vad dess skattemedel ska gå till.
Som socialkonservativt parti har vi sverigedemokrater länge påtalat vikten av att se folkbildningen utifrån dess ursprungliga syfte. Det är en instans för förkovring, självförverkligande, personlig utveckling och ett komplement till det offentligas utbildningsalternativ. Inte minst är det en väg till social gemenskap.
Folkbildningsrådet släppte nyligen en rapport som bland annat tar upp den distansbaserade undervisningen under coronapandemin. Undersökningen visar på markanta skillnader i hur olika kurser fungerat när undervisningen bedrivits digitalt i stället för som fysiska lektioner.
Gällande allmän kurs och särskild kurs anges att nio respektive åtta procent fungerat mindre bra eller inte alls. Gällande studiemotiverande folkhögskolekurs och satsningen ”Svenska från dag ett” anges att 41 respektive 39 procent fungerat mindre bra eller inte alls.
Det är anmärkningsvärt att satsningar inom folkbildningsväsendet levererar siffror som dessa på grund av alternativ undervisningsmodell samtidigt som kurser inom folkhögskolornas grundutbud tycks fungera relativt väl.
Sverigedemokraterna har länge kritiserat satsningen ”Svenska från dag ett”. Och det av flera skäl.
Den grundläggande utgångspunkten är frågan om våra folkhögskolor, som erhåller statligt stöd, ska bedriva verksamhet som egentligen inte är folkbildningens uppgift och syfte. För oss är detta i mångt och mycket en principiell fråga.
Vidare är det intressant att diskutera vad satsningar likt ”Svenska från dag ett” genererar för samhällsnytta om syftet egentligen tillhör andra samhällsinstanser – vilket integrationen gör.
Detta sammantaget påkallar nödvändiga reformer för att folkbildningen ska fungera i alla delar och folkbildningens ursprungliga syfte värnas.
Regeringen bör klargöra vad syftet med att flytta ansvarsområden från andra samhällsinstanser till folkbildningen är. Och detta utan vare sig en långsiktig plan eller en djupare analys av genomförandet och resultatet.