60 procent färre barn i förskoleåldern har beviljats personlig assistans. Konsekvenserna har varit brutala.

Liberalerna har ihärdigt protesterat. Hösten 2018 förhandlade vi fram att funktionsrätten skulle stärkas. Nu är en utredning klar som föreslår viktiga reformer för barn och vuxna med stora och varaktiga funktionshinder. De kommer inte en dag för tidigt.

Det är klokt av utredaren att föreslå att hälso- och sjukvården ska stötta med instruktioner och rådgivning till de som ska utföra vården. Det är också helt rätt att handläggningen måste bli mer jämlik och rättssäker. Det finns ingen plats för godtycke i vårt gemensamma skyddsnät.

Utredningen lägger viktiga förslag för föräldraansvaret. Många föräldrar tar idag ett ofattbart ansvar, långt mer omfattande än föräldrar med jämnåriga barn ens kan tänka sig. Utredarens vill öka barns möjligheter att leva sitt liv på samma villkor som andra barn och ge föräldrar chansen att vara föräldrar, i stället för att ägna all sin tid åt assistansliknande insatser.

Utredaren slår slutligen fast att ”personer nekas assistans trots att de har behov av stöd under mer eller mindre all vaken tid för att förebygga att de fysiskt skadar sig själva eller någon annan.  […] personer hamnar utanför assistansen trots att de har behov av stöd i princip dygnet runt för att inte komma till allvarlig skada.” Detta behöver åtgärdas.

Vi är stolta, men inte nöjda. Vi fortsätter kampen för stärkt anhörigstöd, ett statligt huvudmannaskap och slopad minutjakt i människors vardag. Ett liberalt samhälle ger möjligheter och frihet åt oss alla. Funktionsrätt är mänskliga rättigheter. Därför kommer vi att kämpa för LSS, så länge det behövs.