Ofrivillig ensamhet tär på både den psykiska och fysiska hälsan och forskning visar att det är lika skadligt som rökning. Ensamhet och isolering kan leda till långvarig nedstämdhet som i sin tur ofta resulterar i allvarliga sjukdomar. Ensamheten är också en av förklaringarna till att så många som fyra svenskar om dagen väljer att avsluta sina liv.
Vi kristdemokrater har länge belyst frågan och hävdar bestämt att den utbredda ensamheten bör betraktas som ett samhällsproblem snarare än ett individuellt problem. Äntligen har Sverige nu också för första gången en regering som på allvar prioriterar frågan.
Trots att vi bara är några månader in på mandatperioden har flera åtgärder vidtagits. Trehundra miljoner kronor årligen de kommande tre åren kommer att läggas på en gemenskapssatsning. Av dessa är ungefär hälften riktade bidrag till kommuner och regioner för att öka gemenskapen bland äldre, förebygga ofrivillig ensamhet och stärka det psykiska måendet. En nationell strategi ska också tas fram för att kraftsamla kring arbetet mot ofrivillig ensamhet och isolering i flera samhällsgrupper.
Civilsamhällets möjligheter att bidra i arbetet kan inte nog understrykas. Det är i den lokala idrottsföreningen, trossamfundet eller trädgårdsföreningen som miljoner svenskar finner gemenskap och mening i tillvaron. Det är därför mycket välkommet att regeringen skjuter till 75 miljoner kronor kommande tre år till civilsamhällets arbete för att bryta den ofrivilliga ensamheten.
Trots alla satsningar är det dock i grunden de små initiativen och gärningarna människor emellan, som gör störst skillnad för den enskilde. Vi politiker kan aldrig ersätta ett samtal till den äldre släktingen eller en kopp kaffe med grannen. Men lagom till Alla Hjärtans dag vill jag ändå uppmana till extra omtanke och en utsträckt hand till någon du vet är ensam.