Kan idrotten förena en bred bredd och spetsig spets? Vi tror det! Men vissa trender inom barn- och ungdomsidrotten oroar oss, såsom:
- toppning och selektering i yngre åldrar, där vissa barn tydligt favoriseras.
- idrottsakademier som splittrar lag och föreningar.
- konkurrens mellan föreningar som begränsar barns möjligheter att utöva flera idrotter.
- föräldrar som positionerar sina barn för ”fördelaktiga karriärvägar.”
Trots mer än 10 års arbete med en gemensam strategi inom idrotten, och trots en uppsjö av idrottsforskning som borde leda åt ett annat håll, ser vi att tidiga elitsatsningar motverkar både bredd och spets. Därför utmanar vi några tankemönster som vi tror leder oss fel:
Tankevurpa 1: Bredd och elit går inte att kombinera
- Barn- och ungdomsidrottens breddföreningar är nyckeln till en framgångsrik elitidrott. För att få fram de allra bästa på seniornivå behöver många hålla på länge, i en så utvecklande och motiverande verksamhet som möjligt. Det vi via forskningen vet är att vägen till eliten är individuell, och att framgång framför allt bygger på att barn fortsätter idrotta. Bredd och elit hänger ihop.
Tankevurpa 2: Vi behöver särskilja duktiga från mindre duktiga barn
- Nej, det behöver vi inte. Barn utvecklas olika mycket, i olika takt. Vi vuxna behöver säkerställa att unga kan göra sina val så sent det går, utifrån deras ambitioner, istället för att i stunden premiera de vi tror har störst potential. Att favorisera, dela upp och välja ut kan kortsiktigt vara effektivt men risken är stor att det skadar långsiktig utveckling och många individer på vägen.
Tankevurpa 3: Tidig och mycket träning leder till framgång
- För att bli bäst långsiktigt krävs ofta breda rörelseerfarenheter och förmågan att hantera olika typer av situationer. En bra grund för det läggs genom varierad träning, i en omväxlande miljö. Att skapa utrymme för många olika aktiviteter för ett barn stärker på lång sikt utvecklingen, samtidigt som det minskar skador, överbelastning och ökar motivationen.
Vi drömmer om en idrott där barn får och vill idrotta länge, helst nära hemmet, med sina kompisar och med olika aktiviteter att välja bland, både spontant och organiserat. Vi behöver vara många vuxna som förstår och tar ansvar för att cupvinsten, serieresultatet eller tomma löften om ”elitutveckling” för barn och unga inte är det som i det långa loppet avgör deras idrottsliv. Fel hanterat kan det dock förstöra många idrottsliv. Med fokus på glädje och långsiktig utveckling behöver vi lägga en del prestige och ekonomiska intressen åt sidan, vi behöver fler föreningar som samarbetar för att optimera resurser och vi måste sluta dela upp barn- och ungdomsidrotten i bredd respektive elit. Goda utvecklingsmiljöer är det barn och unga behöver, oavsett framtida ambition.
Så många som möjligt, så länge som möjligt, i en så bra verksamhet som möjligt – så formar vi framtidens världsstjärnor och välmående individer med livslånga positiva erfarenheter av idrotten.